Kärlek är ett så pass komplicerat ämne, att jag kunde tillägna hela min blogg åt det. Nåt så härligt, pirrigt och fantastiskt…och samtidigt svårt, skrämmande och ibland förkrossande. Att vara förälskad kan jämföras med att… Mer
Ett nytt, bättre jag
Julen kom. Nyåret närmar sig. Det blir ett nytt år, med nya löften och förväntningar.
Många väljer att inte ge nyårslöften. Kanske därför att du sällan lyckas, ifall du ställer allt för höga, orealistiska mål. Men du kan lyckas, ifall du är målmedveten, och inte kräver allt för mycket av dig själv. Jag tror att det är möjligt att bli en bättre version av sig själv. Fastän du misslyckats flera gånger, skall du aldrig ge upp, ifall du strävar efter någonting som är viktigt för dig.
Jag skriver inte så mycket om mina brister. Men de existerar. På mitt jobb är jag den som hjälper andra att hantera ångest, lösa konflikter och sträva mot det som är viktigt. Så hittar jag mig själv ibland konflikträdd och omogen, redo att fly ifrån det som är viktigt. Då det händer har jag i alla fall lärt mig att stanna upp, sluta skylla på mig själv och i stället acceptera, fundera på vad som fick mig att göra fel, och gå vidare. Ibland kan också misstag bli viktiga milstolpar i livet, som leder dig på rätt väg. Allt handlar om vilket värde du lägger på dina misstag. Ingen är perfekt, men alla kan välja att utvecklas och gå framåt, i stället för att stampa på samma ställe.
Det här nyåret kommer jag att fira genom att ge mig själv ett nytt löfte och inte nånsin tappa hoppet om att jag kan förbättra mina brister.
Säg förlåt bara om du menar det
En sak som jag funderat mycket på, är ifall det är okej att tvinga barn att säga förlåt. Jag har kommit fram till att det inte är det. Mina barn kommer jag inte att tvinga säga förlåt, och inte andras barn heller. Ett förlåt måste komma från hjärtat, och det kan inte påtvingas.
Det är vanligt att vuxna gärna vill ha en snabb lösning på konflikter, och därför tvingar småttingarna att säga förlåt. Men barnet kanske inte upplever sig ha gjort fel, eller har kanske inte gjort fel med flit. Det är därför viktigt att också lyssna på barnets version av vad som hänt. I vissa fall kanske barnet inser att hen gjort fel, och fylls av skamkänslor. Tvingas de ännu säga förlåt kan det väcka så starka skamkänslor att det bara blir ett traumatiskt minne. Barn kan också lära sig att använda ett ”förlåt” som ett ord att slinka undan med. Ett bättre sätt att lära barn säga förlåt är genom att visa gott exempel och själv be om förlåtelse då det behövs.
Viktigare än att säga förlåt är att du lär dig lösa konfliker på ett uppbyggande sätt. Förlåt är ett ord som kan användas då du inser att du gjort fel, och vill visa att du ångrar dig. Ifall ordet känns för svårt att säga, kan du också ”göra” ett förlåt. Då visar du genom handlingar att du vill gottgöra det du gjort. Det allra viktigaste är att du också i fortsättningen försöker göra det du tycker är rätt. Ifall du sårar en person om och om igen, ber om förlåtelse, men inte försöker ändra på ditt beteende, så är ditt förlåt inte mycket värt. En annan viktig synpunkt är att du inte måste ge förlåtelse åt någon. Du kan också behöva tid på dig för att ge förlåtelse, tills du ser att personen i fråga verkligen strävar efter att ändra sitt beteende till det bättre.
En mamma är också en kvinna
Har du märkt att det oftast ställs högre krav på mammor än på pappor?
Vilken pappa har blivit kritiserad för att han går på öl med sina vänner nu och då? Vilken pappa har blivit kritiserad för att visa en bar överkropp? Då jag läst diskussioner på nätet och lyssnat på kommentarer runt omkring mig, så verkar vissa människor hemskt fördömande i sin attityd då de talar om moderskapet. Jag tycker att speciellt kvinnor borde vara lojala mot sina medsystrar. Men nej, vissa är allt annat än lojala. Som om kvinnligheten bara skulle vara kopplad till moderskapet från den dagen ett barn blivit till. Samtidigt är det säkert många pappor som skulle önska att få bli mer involverade i sina barns liv.
Jag råkar veta att en mamma också är en kvinna. Mammarollen är inte den enda roll hon har. Visst borde barnet komma i första hand, men barnet har ju oftast också en annan förälder med i bilden. Och går det inte att dela ansvaret med en annan vuxen, så behövs det hjälpande händer på annat håll. Låt också det maskulina könet ta ansvar. Skulle kvinnor ta allt ansvar gällande föräldraskapet, så skulle det inte främja jämställdhet i samhället.
Att en kvinna förvandlas till muminmamma den dagen hon blir gravid är en myt. Att en bra mamma går klädd i säckiga kläder och bakar bullar från morgon till kväll är också en myt. Jag säger inte att det skulle vara skadligt för barnen ifall så var fallet, men det finns faktiskt andra sätt att vara en bra mamma. En mamma som tar hand om både sig själv och barnet mår oftast bättre än någon som totalt glömmer bort sig själv och sin identitet. Försöker du vara någonting du inte är så slutar det inte bra. Alla har rätt att vara sig själva. En mamma är också en kvinna.
Förbjuden frukt
Bestämde mig för att skriva om ett väldigt laddat ämne…nämligen otrohet. Alla som blivit bedragna vet hur ont det gör. Men var går egentligen gränsen för otrohet? Och hur känns det att själv vara den som bedrar?
Ibland tvivlar jag på att människan är skapad för monogama förhållanden. Många förhållanden tar slut, och av de som håller är det ganska få som klarar sig utan ens en enda liten otrohetsaffär. Genom nätet och dejtningsappar har otrohet också fått nya dimensioner. En del personer får kicks av att tala lite snusk och kanske utbyta bilder via nätet med främmande personer, utan att det leder till fysisk kontakt. Det är också en form av otrohet. Ibland kan det vara svårt att veta var gränsen för otrohet går, men jag ser det som att en överenskommen gräns har överskridits, och partnerns förtroende har svikits. Det är förstås viktigt att tala med din partner om var er gräns går, så det inte blir missförstånd.
Vad är då anledningen till otrohet? För vissa kan orsaken vara en slags otillfredsställelse med det pågående förhållandet, men samtidigt en oförmögenhet att göra slut. Du är kanske väldigt emotionellt fäst vid din partner, medan det inte slår några gnistor om sexlivet. En annan orsak kan vara att du inte känner dig tillräckligt sedd av din partner, och behöver lite extra bekräftelse av andra personer. Du kan också ha svårighet att själv lita på din partner och fullständigt hänge dig åt relationen. Du kan ha en ihålig självkänsla och stort behov av uppmärksamhet. Eller så kanske du är den flirtiga typen och inte bara är speciellt monogam av dig. I såna här fall undrar jag varför inte personer som inte kan vara trogna föreslår öppet förhållande åt sin partner. Då skulle ju båda ha samma rättigheter. Men nej…det är ännu den där grejen med förbjuden frukt…det som är förbjudet är spännande. Det du inte får göra så vill du kanske just göra, för att du inte får det…Det här är ett dilemma som många går och bär på. Ifall du skulle öppna förhållandet med din partner kunde ni i bästa fall märka att ni inte har lust att träffa andra. Allt för hård kontroll av sin partner kan leda till motsats effekt; din partner känner sig fängslad, och gör vad som helst för att bli fri igen, om det så innebär att hoppa i säng med en annan person. Jag säger inte att ett öppet förhållande är det bästa alternativet, men jag tror i alla fall inte på allt för strikta regler. Ibland kan det också vara nyttigt att få flirta lite, så länge det inte leder till att du skadar den personen som betyder mest för dig.
Det är lätt att beskylla den som varit otrogen och svartmåla personen som en genuin ”asswhole”. Men försök också se personen bakom otroheten. Det är mänskligt att göra misstag ibland. Den som är otrogen kan också vara offer för stort lidande. Och det finns många fler sätt att svika sin partner, men de kan förbli osynliga. Men det är förstås viktigt att du sätter gränser för ditt eget välmående. Lögner och en känsla av att inte vara uppskattad och viktig för den andra är de faktorer som tar död på de flesta förhållanden. Är ni lyckliga som individer och lyckliga tillsammans så minskar också sannolikheten för otrohet.
Sommarteater och cykelutfärd
Juli månad har varit otroligt regning. Jag har många gånger fått skjuta upp mina planer på picnic eller strandbesök. Vilken tur jag ändå hade med vädret just den dagen jag skulle på sommarteater och cykelutfärd. Jag var utrustad med regnjackor åt både mig och mitt barn, som fick fungera som teatersällskap, men som tur behövde vi dem inte. Med glatt humör och torra fötter kom vi hem.
Jag hade alltså glädjen att bli inbjuden till Raseborgs sommarteater för bloggsamarbete. Oj vad jag älskar sommarteatrar, men hade inte varit på en sån på nästans 20 år. Och jag har aldrig varit i Raseborg tidigare, så klart jag nappade på den här idén. I sista stund började jag planera vår resa och insåg att det bästa alternativet var att åka tåg till Karis, och därifrån hyra cyklar. Jag var aningen nervös över hur det skulle gå och hur min 12 åring skulle orka cykla, men efter att i början ha lyssnat på lite klagomål, så kom vi fram till underbara Raseborgs slott och en sommarteater i fin miljö. Därefter var stämningen på topp.
Det här året visas Monty Pythonś Spamalot på Raseborgs sommarteater. Jag var inte bekant med pjäsen från tidigare, så en del skämt kanske varit roligare om jag varit förberedd. Men efter ett litet tag började jag få tag i humorn. Historien om riddare och sköna damer passar perfekt i slottsmiljö, och föreställningen är visuellt oklanderlig. Som musikal är pjäsen också en upplevelse. Det finns gott om musikaliska begåvningar på scen. Humorn är rätt ocensurerad, vilket passar mig, och framför allt de som gillar svart humor. I föreställningen ingår en hel del olika personligheter; den stridslystna men charmiga riddaren, den fega riddaren, den uppmärksamhetssjuka divan och den trogna men osynliga tjänaren. De olika personligheterna och dramatiken gör föreställningen både spännande och underhållande. Lite romantik finns också inbakat. Jag gillade personligen den regnbågsvänliga attityden i pjäsen, som gör en medeltida pjäs till nutid. Speciellt Filip Rosengrens prestation som Herbert fick mig dubbelvikt av skratt. Visst driver pjäsen lite med den stereotypiska gay/trans-visionen, men jag upplever det inte som elakt. Det här är en teaterföreställning du inte bör ta med största allvar. Tillåt dig uppslukas av den, skratta åt den då du känner för det och njut av stämningen.
Mitt teatersällskap var lite trött efter cykelturen, men han piggnade till under föreställningen. Han tyckte att humorn kanske passade bättre för vuxna än för små barn. Det bästa med teatern tyckte han att var stämningen där. Jag måste också medge att Raseborgs teater har lyckats med att skapa en god stämning. Publiken inkluderandes i föreställningen. Små roliga överraskningar ingick också i konceptet.
Kan varmt rekommendera den här pjäsen åt alla människor med glimten i ögat. Ännu är det lite sommar kvar.
Äntligen sommar
Äntligen är den här…sommaren. Det innebär att jag så långt det går kommer att undvika att sitta framför min dator. Och det hoppas jag att du också kan göra. I alla fall om du är en person som njuter av sommaren.
På hösten är jag tillbaka här igen, hoppeligen med ny energi och nya inspirerande ämnen att skriva om. Det ser i alla fall hoppfullt ut, eftersom jag kommer att gå ned lite i arbetstid, för att fokusera mer på mina närmaste och mina hobbyer.
Hoppas ni får en skön sommar!
Banta inte
Vad väcker ordet “bantning” eller “bantningskur” för känslor hos dig? Bantning är ett känsloladdat ord, eftersom det syftar på att kroppen (en del av dig och din identitet) är fel och bör förbättras.
Bantningskurer och strikta regler gällande kost och motion leder oftast till ökad ångest. Strikta regler brukar dessutom inte hålla i längden. Följden blir att vi lätt återgår till att dämpa ångesten med godsaker, eller i värsta fall insjuknar i allvarliga ätstörningar. I stället borde vi sträva efter att äta regelbundet och näringsrikt. Godsaker i små mängder kan också vara nyttigt, eftersom det kan göra oss på gott humör, och på så sätt förbjuder vi inte kroppen sådant som den tycker om. Det är viktigt att vi lyssnar på vår kropp och hur den mår också efter att vi ätit eller motionerat.
Jag har som yngre haft ett mer komplicerat förhållande till min kropp och till ätande, precis som många andra ungdomar. Jag har ändå haft turen att växa upp i en miljö där ingen direkt uppmuntrat mig till bantande. Men visst minns jag att det var smalhetsideal bland jämnåriga, och att idealen också syntes via medier. Nu för tiden kan jag iaktta medier mer kritiskt, och min gyllene regel är ”måtta med allt”.
Som protest mot bantning har den internationella Banta inte-dagen uppkommit och firas idag, den 6.5. Årets tema är vägning. Du behöver inte väga dig eller låta dig vägas, om det inte känns bra. Ibland kan det vara nödvändigt inom hälsovården, men din kropp bör respekteras. Alla kroppar är lika värdefulla och du förtjänar kroppsfred.
Våga säga nej
Visst skulle det vara lätt att uppfostra barn om de bara var snälla och lydiga hela tiden. Men hur viktigt är det inte att lära sig säga nej och stå upp för sig själv? I situationer då barnen ändå måste följa de vuxnas beslut kan det bli jobbigt, ifall barnet är viljestarkt och inte den lydigaste sorten. Därför tycker jag att barnuppfostran är en av de mest utmanande uppgifterna jag stött på under mitt liv som förälder. Förr i tiden tvingades barn att lyda, och hotet om våld fick ofta barnen att lyda av rädsla. Men jag kan tänka mig att det lämnade djupa spår i självkänslan. Visst är det viktigt att de vuxna sätter vissa gränser, men det bästa är att lära barn varför gränserna sätts och samtidigt lyssna på småttingarnas åsikter. Tidigare var det också vanligare att barn tvingades till närhet, medan det nu för tiden talas allt mer om att du inte skall pressa barn till närhet (t.ex. kramas) då hen inte vill. På så sätt lär sig kidsen att respektera sin egen kropp och sina gränser.
Jag är en snäll person och människor uppfattar mig ofta som kompromissande, samarbetsvillig och flexibel. Men de som känner mig lite bättre brukar inte alltid tycka att jag är så snäll. Jag blir arg ibland. Jag kan vara bestämd då det behövs. I vissa fall tycker jag också att folk förtjänar att få ”smaka på egen medicin”, dvs. bli behandlade så som de behandlar andra. Det finns en gräns för snällhet.
Våga säga nej, då du inte vill ställa upp på någonting som inte känns bra för dig. Våga också säga nej i de stunder då du är allt för trött för att finnas till hands för andra. Det är inte samma sak som att vara lat och självisk. Tar du hand om dig själv så kommer det också att finnas tid för att ställa upp för andra. Tvinga inte dig själv till närhet med andra, då det inte känns bra för dig. Våga också sätta gränser då du upplever att du blivit dåligt behandlad. Visa att det inte är okej för dig. Det kan innebära att ta avstånd, förklara hur du upplever situationen och uttrycka dina behov. Då vi säger nej och sätter gränser för oss själva kan det i vissa fall ge positivt resultat och människor kan reagera med oväntad förståelse. I vissa fall kan det ändå innebära att vi förlorar personer som varit oss nära. Men är de inte villiga att ta ett nej, så är det kanske lika så bra. Våga också säga ja då det känns rätt för dig.
Kärlek i luften
Eftersom det just varit Alla hjärtans dag så bestämde jag mig att skriva lite om kärlek igen. Förra året då jag ännu identifierade mig som singel så kände jag en viss avsky mot allt romantiskt tjafs. Jag inser också att jag blivit lite traumatiserad av tidigare erfarenheter, så jag hade byggt upp en slags skyddsmur runt omkring mig. Ganska nyligen bestämde jag mig ändå för att ge upp kampen mot romantiken…och fann mig själv utsvulten och kärlekstörstande. Nu måste jag tygla mig för att inte bli allt för romantisk och fastklamrande.
Jag tror att både singellivet och livet i ett förhållande tillför lite ångest. Det finns både fördelar och nackdelar med båda. Men är du kär och dina känslor är besvarade, så ta chansen. Våga lita på den andra, men ta aldrig den andra för given. På så sätt kan ni uppleva Alla hjärtans dag tillsammans varje dag.
Alla hjärtans dag eller vändagen som den kallas i Finland, är en dag då du kan uppmärksamma dina nära och kära lite extra, eller varför inte dig själv om du är ensam hemma den dagen. För de som har barn rekommenderar jag att fira lite med barnen, visa hur mycket du älskar dem och diskutera med dem om vad kärlek och vänskap egentligen innebär. Du kan ställa dem frågor som: ”Hurudan är en bra vän?”, ”Hur visar du dina vänner att du bryr dig?”, ”Hur känns det att vara kär?”. På så sätt lär sig barnen att fundera närmare över sånt som ni kanske annars inte diskuterar så ofta.
Ensamhet som inte syns
Har du tänkt på att en människa som utåt verkar vara en social fjäril ändå kan känna sig ensam? Ensamhet kan vara emotionell eller social. Om du upplever emotionell ensamhet saknar du nära personer att anförtro dig åt, lita på och bli stöttad av. Du kan vara i ett förhållande, ha stor umgängeskrets eller stor familj och få fysisk närhet, men ändå känna dig ensam. Vissa omger sig med människor för att slippa vara ensamma. Men det är också viktigt att stå ut med att vara ensam med dig själv. Ifall du trivs med ditt eget sällskap känner du dig mindre ensam.
Ensamhet kan höra ihop med en känsla av att inte passa in. Du kan uppleva att människor i din omgivning inte förstår dig. Många människor går också och bär på skam över utmaningar som de egentligen delar med många andra människor här i världen.
Jag skulle säga att jag inte känner mig speciellt ensam just nu. Men jag har haft perioder då jag känt mig ensam och annorlunda. Jag har haft stunder då jag funderat över vad som är felet med mig, eftersom jag inte riktigt passar in. Men till en stor del har jag lärt mig att acceptera mig själv som jag är och som jag varit. Jag har också märkt att jag har ett behov av att bara få umgås med mig själv ibland, och då känner jag mig inte ensam.
Ifall du känner dig ensam, sök aktivt efter likasinnade personer. Håll fast vid personer som du kan lita på och som du kan vara dig själv med.
FANNY SWEET TALKING 