Juli månad har varit otroligt regning. Jag har många gånger fått skjuta upp mina planer på picnic eller strandbesök. Vilken tur jag ändå hade med vädret just den dagen jag skulle på sommarteater och cykelutfärd. Jag var utrustad med regnjackor åt både mig och mitt barn, som fick fungera som teatersällskap, men som tur behövde vi dem inte. Med glatt humör och torra fötter kom vi hem.

Jag hade alltså glädjen att bli inbjuden till Raseborgs sommarteater för bloggsamarbete. Oj vad jag älskar sommarteatrar, men hade inte varit på en sån på nästans 20 år. Och jag har aldrig varit i Raseborg tidigare, så klart jag nappade på den här idén. I sista stund började jag planera vår resa och insåg att det bästa alternativet var att åka tåg till Karis, och därifrån hyra cyklar. Jag var aningen nervös över hur det skulle gå och hur min 12 åring skulle orka cykla, men efter att i början ha lyssnat på lite klagomål, så kom vi fram till underbara Raseborgs slott och en sommarteater i fin miljö. Därefter var stämningen på topp.

Det här året visas Monty Pythonś Spamalot på Raseborgs sommarteater. Jag var inte bekant med pjäsen från tidigare, så en del skämt kanske varit roligare om jag varit förberedd. Men efter ett litet tag började jag få tag i humorn. Historien om riddare och sköna damer passar perfekt i slottsmiljö, och föreställningen är visuellt oklanderlig. Som musikal är pjäsen också en upplevelse. Det finns gott om musikaliska begåvningar på scen. Humorn är rätt ocensurerad, vilket passar mig, och framför allt de som gillar svart humor. I föreställningen ingår en hel del olika personligheter; den stridslystna men charmiga riddaren, den fega riddaren, den uppmärksamhetssjuka divan och den trogna men osynliga tjänaren. De olika personligheterna och dramatiken gör föreställningen både spännande och underhållande. Lite romantik finns också inbakat. Jag gillade personligen den regnbågsvänliga attityden i pjäsen, som gör en medeltida pjäs till nutid. Speciellt Filip Rosengrens prestation som Herbert fick mig dubbelvikt av skratt. Visst driver pjäsen lite med den stereotypiska gay/trans-visionen, men jag upplever det inte som elakt. Det här är en teaterföreställning du inte bör ta med största allvar. Tillåt dig uppslukas av den, skratta åt den då du känner för det och njut av stämningen.

Mitt teatersällskap var lite trött efter cykelturen, men han piggnade till under föreställningen. Han tyckte att humorn kanske passade bättre för vuxna än för små barn. Det bästa med teatern tyckte han att var stämningen där. Jag måste också medge att Raseborgs teater har lyckats med att skapa en god stämning. Publiken inkluderandes i föreställningen. Små roliga överraskningar ingick också i konceptet.

Kan varmt rekommendera den här pjäsen åt alla människor med glimten i ögat. Ännu är det lite sommar kvar.