sexualfostran – FANNY SWEET TALKING

Visst skulle det vara lätt att uppfostra barn om de bara var snälla och lydiga hela tiden. Men hur viktigt är det inte att lära sig säga nej och stå upp för sig själv? I situationer då barnen ändå måste följa de vuxnas beslut kan det bli jobbigt, ifall barnet är viljestarkt och inte den lydigaste sorten. Därför tycker jag att barnuppfostran är en av de mest utmanande uppgifterna jag stött på under mitt liv som förälder. Förr i tiden tvingades barn att lyda, och hotet om våld fick ofta barnen att lyda av rädsla. Men jag kan tänka mig att det lämnade djupa spår i självkänslan. Visst är det viktigt att de vuxna sätter vissa gränser, men det bästa är att lära barn varför gränserna sätts och samtidigt lyssna på småttingarnas åsikter. Tidigare var det också vanligare att barn tvingades till närhet, medan det nu för tiden talas allt mer om att du inte skall pressa barn till närhet (t.ex. kramas) då hen inte vill. På så sätt lär sig kidsen att respektera sin egen kropp och sina gränser.

Jag är en snäll person och människor uppfattar mig ofta som kompromissande, samarbetsvillig och flexibel. Men de som känner mig lite bättre brukar inte alltid tycka att jag är så snäll. Jag blir arg ibland. Jag kan vara bestämd då det behövs. I vissa fall tycker jag också att folk förtjänar att få ”smaka på egen medicin”, dvs. bli behandlade så som de behandlar andra. Det finns en gräns för snällhet.

Våga säga nej, då du inte vill ställa upp på någonting som inte känns bra för dig. Våga också säga nej i de stunder då du är allt för trött för att finnas till hands för andra. Det är inte samma sak som att vara lat och självisk. Tar du hand om dig själv så kommer det också att finnas tid för att ställa upp för andra. Tvinga inte dig själv till närhet med andra, då det inte känns bra för dig. Våga också sätta gränser då du upplever att du blivit dåligt behandlad. Visa att det inte är okej för dig. Det kan innebära att ta avstånd, förklara hur du upplever situationen och uttrycka dina behov. Då vi säger nej och sätter gränser för oss själva kan det i vissa fall ge positivt resultat och människor kan reagera med oväntad förståelse. I vissa fall kan det ändå innebära att vi förlorar personer som varit oss nära. Men är de inte villiga att ta ett nej, så är det kanske lika så bra. Våga också säga ja då det känns rätt för dig.

Barn är nyfikna. Låt dem vara det. Barn vill upptäcka och glädjas över sin kropp. Tyvärr är det ofta vuxna som lär dem skämmas. Vuxna som tystar ned. Oftast är det inte illa menat. Det är vuxnas egen osäkerhet som ligger bakom.

Frågan ”varifrån kommer babyn?” brukar vara en het potatis. Är det ett litet barn som frågar, kan vuxna kan bli överrumplade och hitta på en historia om storken eller nåt liknande som låter trevligt, för att slippa mer besvärliga frågor. Men förr eller senare måste ju sanningen fram. Ifall vuxna talar om saker som någonting naturligt, så brukar barn också tycka att det är naturligt. Det gäller det mesta som handlar om sexualfostran. Ifall vuxna kan tala om sexualitet som en naturlig del av livet, så kommer barnen i framtiden lättare kunna tala om saker som berör sexualitet. Vuxnas uppgift är att skydda barn från sånt som kan vara skadligt för utveckligen, t.ex. att deras egna gränser bryts eller att de blir påtvingade information/material de upplever som skrämmande och obehagligt. Barn skall få vara barn, utan för mycket information om sånt som berör vuxna. Men låt dem få ärliga svar på sina frågor, på en åldersenlig nivå. Barn mår också bra av att se sina föräldrar ha kärleksfulla relationer. Jag har inte hört om ett enda barn som blivit traumatiserat av att se vuxna kyssas och kramas. Däremot kan det vara värre att få följa med föräldrar som verkar undvika all slags beröring och närhet.

Ifall vi börjar tala med barnen om saker som berör sexualitet redan då de är små, så underlättar det då de växer upp. Ge namn åt alla kroppsdelar, tillåt barnen att glädjas över sina snoppar och snippor, och lär dem att det är extra speciella och fina kroppsdelar. Lär dem att de skall behandla sina privata kroppsdelar med omsorg, ta hand om dem och skydda dem. Lär dem att sätta egna gränser för vad som känns bra och vad som inte känns bra. Det är också bra att tala om vett och etikett, vad som är privat och att respektera andras gränser. Lyssna också på barnen och deras tankar. De kommer att växa upp med en starkare självkänsla. Ifall de däremot lär sig att allt som berör sexualitet tystas ned, så kommer de att tycka att det bara är pinsamt sen då vuxna plötsligt skall tala pubertet och safe sex med dem som tonåringar. Sexualfostran i skolorna har traditionellt inte varit speciellt uppmuntrande, då den mest varit fokuserad på anatomi och fysiologi, sexsjukdomar och preventivmedel. Jätteviktiga saker att tala om. Men sexualitet och sex handlar om mer än att bara skyddas från graviditet och sjukdomar. Det bör också handla om identitet, kroppspositivitet, känslor, njutning och glädje.

Som ni kanske gissar så talar jag ganska öppet om sexualitet med mina barn. Men visst kommer det också situationer då jag blir funderasam över vad jag borde säga, och ifall jag sagt för mycket eller för lite. Att läsa böcker för barn är ett utmärkt sätt att behandla ämnen som kan kännas svåra att ta upp helt spontant. Men oftast är det just i vardagliga situationer det uppstår diskussion kring sexualitet. Sexualfostran är inget skilt ämne som en utbildad person bör ta hand om. Sexualfostran berör alla, och ifall den vuxna själv är bekväm med sin sexualitet så är det lättare att tala om det. Är ni som vuxna osäkra, så hoppas jag att ni tar tid att lära känna er själva bättre, tar reda på information och frågar råd.

Fundera på hur du har blivit bemött av vuxna då du som liten varit nyfiken på din kropp och sexualitet. Har du skapat uppfattningar, som du vill bli av med? Hur skulle du önskat att du blivit bemött?

Etikett: sexualfostran

Våga säga nej

Tala med barnen