En sak som jag funderat mycket på, är ifall det är okej att tvinga barn att säga förlåt. Jag har kommit fram till att det inte är det. Mina barn kommer jag inte att tvinga säga förlåt, och inte andras barn heller. Ett förlåt måste komma från hjärtat, och det kan inte påtvingas.

Det är vanligt att vuxna gärna vill ha en snabb lösning på konflikter, och därför tvingar småttingarna att säga förlåt. Men barnet kanske inte upplever sig ha gjort fel, eller har kanske inte gjort fel med flit. Det är därför viktigt att också lyssna på barnets version av vad som hänt. I vissa fall kanske barnet inser att hen gjort fel, och fylls av skamkänslor. Tvingas de ännu säga förlåt kan det väcka så starka skamkänslor att det bara blir ett traumatiskt minne. Barn kan också lära sig att använda ett ”förlåt” som ett ord att slinka undan med. Ett bättre sätt att lära barn säga förlåt är genom att visa gott exempel och själv be om förlåtelse då det behövs.

Viktigare än att säga förlåt är att du lär dig lösa konfliker på ett uppbyggande sätt. Förlåt är ett ord som kan användas då du inser att du gjort fel, och vill visa att du ångrar dig. Ifall ordet känns för svårt att säga, kan du också ”göra” ett förlåt. Då visar du genom handlingar att du vill gottgöra det du gjort. Det allra viktigaste är att du också i fortsättningen försöker göra det du tycker är rätt. Ifall du sårar en person om och om igen, ber om förlåtelse, men inte försöker ändra på ditt beteende, så är ditt förlåt inte mycket värt. En annan viktig synpunkt är att du inte måste ge förlåtelse åt någon. Du kan också behöva tid på dig för att ge förlåtelse, tills du ser att personen i fråga verkligen strävar efter att ändra sitt beteende till det bättre.