Konsten att njuta av livet

Konsten att njuta av livet är någonting underskattat. Hur ofta hör vi människor omkring oss säga att det är viktigt att vi njuter av livet? Inte tillräckligt ofta, skulle jag säga. Jag har kommit fram till att det måste vara en av de vikigaste sakerna i livet. Det handlar om att ta vara på stunden, vara närvarande i nuet och med alla sinnen uppleva det som fyller oss med glädje och välbehag. Det handlar också om att kunna se fram emot roliga händelser i framtiden och att minnas fina stunder. En person som kan konsten att njuta av livet kallas livsnjutare.

För att uppleva så mycket glädje som möjligt, måste du undvika lidande och inte göra sådant som orsakar lidande, varken åt dig själv eller åt andra. I vissa fall går det inte att undvika lidande, eftersom det är en del av livet. Men varför göra sådant som andra förväntar sig att du skall göra, ifall du inte kan känna äkta glädje över det du gör? Såklart finns det plikter i livet, och allt du måste göra kan du inte älska. En del saker kan du anpassa dig till. Livsnjutning handlar om att göra det bästa av situationen. Balans är ett magiskt ord då det gäller välmående. Ibland kan du känna begär efter att göra saker som orsakar omedelbar njutning. Men det kanske får dig att må sämre i längden. Det är viktigt att skilja åt vad som bara är stundens begär och vad som verkligen är värt att njuta av. Det är inte alltid så lätt, men det gäller att hitta en balans. Att stanna upp och lyssna till din egen kropp och dess sanna behov. Alla har vi våra svagheter och begär som i stundens rus kan få oss att tappa balansen. Huvudsaken är att du reser dig upp och går vidare.

I mitt nuvarande jobb som psykiatrisk sjukskötare och sexualrådgivare inom studerandehälsovården möter jag en hel del stressade och deprimerade studerande. Många lider av prestationsångest och jämför sig med andra. Alla människor vill ju känna sig bra. Men vi behöver inte vara bra på allting. Alla är bra på någonting, och det är våra styrkor och glädjeämnen vi bör fokusera på. Och vi kan utvecklas att bli bättre på det vi verkligen är intresserade av. Tidigare tog jag mig själv på större allvar. Speciellt svårt har det varit att misslyckas med sådant som är viktigt för mig. Men jag har märkt att det blivit lättare att skratta åt mig själv, mina brister och alla pinsamheter jag lyckats åstadkomma i livet. En regel jag har är också att ”allt du efteråt kan skratta åt har inte varit så farligt”.

Kan vi omvandla lidande till njutning? Ja, våra upplevelser av lidande bör vi processera genom sådant som ger oss styrka. Tala med en god vän, måla en tavla, skriv en dikt, sporta, hjälp någon annan… Då du kommit igenom lidandet kan du hitta dig ännu närmare dig själv och det som ger välbehag i livet.

Sommaren erbjuder mycket tillfällen till njutning. Vi kan öppna våra sinnen för dofter, skönhet i naturen, upplevelser som bara är möjliga då det är varmt och vi har semester. Alla behöver inte älska sommaren. Men jag älskar. Och tänker njuta av sommaren med alla mina sinnen. Det innebär också en sommarpaus från bloggen. Vi ses i augusti igen!

Foto privat

Tala med barnen

Barn är nyfikna. Låt dem vara det. Barn vill upptäcka och glädjas över sin kropp. Tyvärr är det ofta vuxna som lär dem skämmas. Vuxna som tystar ned. Oftast är det inte illa menat. Det är vuxnas egen osäkerhet som ligger bakom.

Frågan ”varifrån kommer babyn?” brukar vara en het potatis. Är det ett litet barn som frågar, kan vuxna kan bli överrumplade och hitta på en historia om storken eller nåt liknande som låter trevligt, för att slippa mer besvärliga frågor. Men förr eller senare måste ju sanningen fram. Ifall vuxna talar om saker som någonting naturligt, så brukar barn också tycka att det är naturligt. Det gäller det mesta som handlar om sexualfostran. Ifall vuxna kan tala om sexualitet som en naturlig del av livet, så kommer barnen i framtiden lättare kunna tala om saker som berör sexualitet. Vuxnas uppgift är att skydda barn från sånt som kan vara skadligt för utveckligen, t.ex. att deras egna gränser bryts eller att de blir påtvingade information/material de upplever som skrämmande och obehagligt. Barn skall få vara barn, utan för mycket information om sånt som berör vuxna. Men låt dem få ärliga svar på sina frågor, på en åldersenlig nivå. Barn mår också bra av att se sina föräldrar ha kärleksfulla relationer. Jag har inte hört om ett enda barn som blivit traumatiserat av att se vuxna kyssas och kramas. Däremot kan det vara värre att få följa med föräldrar som verkar undvika all slags beröring och närhet.

Ifall vi börjar tala med barnen om saker som berör sexualitet redan då de är små, så underlättar det då de växer upp. Ge namn åt alla kroppsdelar, tillåt barnen att glädjas över sina snoppar och snippor, och lär dem att det är extra speciella och fina kroppsdelar. Lär dem att de skall behandla sina privata kroppsdelar med omsorg, ta hand om dem och skydda dem. Lär dem att sätta egna gränser för vad som känns bra och vad som inte känns bra. Det är också bra att tala om vett och etikett, vad som är privat och att respektera andras gränser. Lyssna också på barnen och deras tankar. De kommer att växa upp med en starkare självkänsla. Ifall de däremot lär sig att allt som berör sexualitet tystas ned, så kommer de att tycka att det bara är pinsamt sen då vuxna plötsligt skall tala pubertet och safe sex med dem som tonåringar. Sexualfostran i skolorna har traditionellt inte varit speciellt uppmuntrande, då den mest varit fokuserad på anatomi och fysiologi, sexsjukdomar och preventivmedel. Jätteviktiga saker att tala om. Men sexualitet och sex handlar om mer än att bara skyddas från graviditet och sjukdomar. Det bör också handla om identitet, kroppspositivitet, känslor, njutning och glädje.

Som ni kanske gissar så talar jag ganska öppet om sexualitet med mina barn. Men visst kommer det också situationer då jag blir funderasam över vad jag borde säga, och ifall jag sagt för mycket eller för lite. Att läsa böcker för barn är ett utmärkt sätt att behandla ämnen som kan kännas svåra att ta upp helt spontant. Men oftast är det just i vardagliga situationer det uppstår diskussion kring sexualitet. Sexualfostran är inget skilt ämne som en utbildad person bör ta hand om. Sexualfostran berör alla, och ifall den vuxna själv är bekväm med sin sexualitet så är det lättare att tala om det. Är ni som vuxna osäkra, så hoppas jag att ni tar tid att lära känna er själva bättre, tar reda på information och frågar råd.

Fundera på hur du har blivit bemött av vuxna då du som liten varit nyfiken på din kropp och sexualitet. Har du skapat uppfattningar, som du vill bli av med? Hur skulle du önskat att du blivit bemött?

Foto av Oscar Lehtinen

Tid för sorg

Då någonting sorgligt händer i livet, så tar det ett tag för oss att verkligen uppfatta det. Vi förstår vad som hänt, men ändå förstår vi inte. Vi kanske väljer att förneka eller skjuta upp de svåra känslorna. Reaktionen beror på hurudana vi är som personer, hur förberedda vi varit på sorgebeskedet och hurudan situation vi befinner oss i. Att delvis förneka sorgen kan vara ett sätt att skydda oss själva från att gå in i en depression, men att bara blunda för de sorgliga tankarna gör inte saken bättre. Det är viktigt att ge sig själv tid att sörja.

Det finns olika faser i sorgearbetet, men själv tror jag att det är ganska individuellt hur vi sörjer. Huvudsaken är att vi ger oss tid, tillåter oss känna sorg och saknad, kanske ilska också, och sedan långsamt går vidare. Att tala om känslor är bra, men det är också naturligt att dra sig lite för sig själv. Det viktigaste är att inte lämna sig själv helt ensam med sorgen. Det borde finnas åtminstone en person som vi kan tala med, som lyssnar, som finns där. Andra sätt att bearbeta sorg kan vara genom att göra någonting kreativt.

Orsaken till att jag tänkt på det här med sorg är för att min farmor dog nyligen. Jag kunde inte tillåta mig att gå in i sorgen allt för mycket just i den stunden då jag fick veta det. Jag var tvungen att sköta mina plikter. Hemma brast det, men efter en halvtimme var det dags att stiga upp, laga mat åt mina barn och fortsätta de vardagliga sysslorna. Jag har haft så bråttom att jag inte hunnit älta mig i sorgen. Kanske vill jag också hålla mig igång, så jag inte skall bli allt för vemodig. Ibland på de mest olämpliga platserna kan saknaden plötsligt välla över mig. Men jag har talat med mina närmaste, gråtit och är redo att så småningom acceptera det som hänt. Acceptera att jag inte såg henne den sista tiden på grund av corona säkerhetsrekommendationer, acceptera att jag inte ringde henne de senaste månaderna fastän hon var mig så kär, acceptera att jag inte var förberedd och att jag inte hann ta avsked, acceptera att jag aldrig kommer att se henne mer. Då en gammal människa dör, så vet vi att det är så det måste gå till. Då kroppen inte orkar mer, så är tiden kommen. Ändå gör det alltid så ont att förlora någon vi älskar.

Då vi accepterat att inget kommer att bli som förut, så har vi ändå minnen kvar. Jag kommer att minnas min farmor som en snäll, ärlig och bestämd person. Hon var trygg, visste vad hon ville och sa vad hon tyckte. Hon hade en röst som hördes långa vägar och ibland kunde vi skämta om att hon jämt skall ”släppa grodor” ur munnen. Men vad jag kommer att sakna dessa ”grodor”. För hon var ärlig, och menade sällan något illa med det hon sa. Hon ville alltid att barn skulle ha det roligt. Hon gjorde så mycket med mig, tog mig till olika platser och lyssnade på mig. På äldre dagar fick hon som farmor/mormor till fjorton barnbarn lära sig det ena och det andra om den moderna världen och ungdomsproblem. Allting var hon villig att acceptera. Alla var välkomna i hennes famn. Det sägs att det inte går att lära en gammal hund att sitta, men hon var alltid öppen för att lära sig och utvecklas. Bara för att hon ville ha saker på ett visst sätt, så insåg hon att alla inte ville ha det på samma sätt. Jag saknar henne så mycket och hon kommer alltid att finnas i mitt hjärta.

Mot ljusare tider

Det är över ett år sedan covid-19 pandemin bröt ut. De flesta av oss har blivit allt tröttare på avstånd, handtvätt och alla förbud. Men äntligen börjar det synas ljus i tunneln. Vaccinationerna har kommit igång och smittostatistiken börjar peka nedåt. Ännu är det kanske för tidigt att hurra, men det är naturligt att också våren och ljuset väcker hopp och förväntan hos människor.

Orsaken till att det på sistone varit så tyst i min bloggvärld, är eftersom jag har bytt jobb och gått upp i arbetstid. Från att ha jobbat med barn har jag gått över till att jobba med ungdomar, och främja psykisk hälsa. Det som glädjer mig är att jag också får jobba med sexualrådgivning. Det hade varit bekvämt att stanna på samma jobb och fortsätta göra det jag gjort i 10 års tid, men jag kände på mig att det var dags att byta och gå vidare. Nu får jag koncentrera mig på det som verkligen inspirerar mig. Mitt företag som jag har vid sidan om har blivit allt mer småskaligt. Men våra parförhållandekort säljer vi fortfarande via nätet, och kanske det i ett senare skede igen finns möjlighet för mig att erbjuda föreläsningar. Men jag är noga med att jobbet inte får ta över livet. Det måste också finnas plats för familj, motion, vänner och att ta hand om mig själv. Bloggen kommer jag också att fortsätta uppdatera, eftersom det blivit en viktig hobby för mig. Nu då jag kommit igång på mitt nya jobb och med nya rutiner, börjar jag ha mer energi igen. Ljusare dagar, väntan på sommarsemester och ett friare liv gör också vardagen lättare.

Bloggen har redan fyllt ett år. Jag vill tacka alla läsare. Utan er skulle det inte vara nån idé att fortsätta skriva.

Foto av Oscar Lehtinen

Porr – både älskat och hatat

Jag har fått några mail av läsare som haft frågor eller berättat om upplevelser kopplat till porr, ett ämne som är både älskat och hatat på samma gång. Enligt undersökningar som gjorts så är porr någonting som intresserar människor i hög grad. Det finns ändå de som starkt motsätter sig all slags porr. Men överlag tycker jag inte det är psykiskt osunt att en vuxen människa ser på porr, ifall det inte tar för mycket plats i livet eller i ett förhållande.

Nackdelen med porr är bland annat att ungdomar kan få fel slags bild av sex. Inom porrindustrin vimlar det också av opererade kroppar, som kan väcka prestationsångest. All porr är inte heller gjord på etiska grunder, och det kan vara svårt att veta vilket som är etisk porr, där allas samtycke finns. Tyvärr finns det också porr som är oetiskt och där människor blir sexuellt utnyttjade och manipulerade. En del människor kan bli starkt beroende av porr, medan andra inte blir det. Det är i princip samma sak med alla medel som väcker välbehag i hjärnan. Sexberoende kan vara kopplat till porrberoende, men du kan bli porrberoende utan att bli sexberoende.

Det finns också fördelar med porr. Porr kan hjälpa dig att upptäcka njutning på egen hand, lära dig utvidga dina fantasier och på så sätt också upptäcka dig själv och dina begär. Det är viktigt att förstå att porr inte är det samma som sex i verkligheten. Porr handlar om fantasier, och ofta också om maktutövningar, som kan vara spännande. I verkligheten är vi styrda av våra känslor. I porr finns det inga känslor, så det finns nästans inga gränser. Det är det som är både fascinerande, men samtidigt kan verka skrämmande och brutalt. Det finns porr som skapar välbehag, men också porr som gör dig illa berörd. Nån kan gilla att se på porr med gruppsex, men det behöver inte betyda att den personen vill ha gruppsex på riktigt. Det kanske bara är en fantasi, eller handlar om att personen vill känna sig åtrådd och befinna sig i mittpunkten.

I porr brukar det ofta vara ganska ”hårda tag” som gäller, och det orsakar misstolkningar om att det är så sex alltid skall gå till, eller tvärtom, att det är så sex absolut inte skall gå till. Vissa människor njuter också i verkliga livet av lite hårdare sex, fastän de inte ”utanför sovrummet” vill uppleva samma slags maktutövningar. Vissa har BDSM som livsstil. Vissa vill ha tryggare och snällare sex. Det viktigaste är att kommunicera med din sexpartner om era behov och begär.

Foto privat

Har utseendet någon betydelse?

Det sägs att världen har blivit allt mer ytlig. Utseendet tar stor plats på sociala medier. Olika skönhetsingrepp blir allt vanligare och människor sätter allt mer tid på sitt utseende. Men hur stor roll spelar utseendet då det handlar om att bli kär i någon?

Foto av Oscar Lehtinen

Min vän som varit singel ett tag berättade för mig att hennes föräldrar tycker att hon bara borde nöja sig med en man som är snäll. ”Vad spelar utseendet för roll, bara han är en hygglig man”, hade hennes pappa sagt. Men hur kan du bli förälskad i nån bara för att det är en hygglig typ? Tyvärr fungerar det inte så. Du kan kanske lära dig att älska en människa som är hygglig, på en vänskaplig nivå. Men nån het romans blir det knappast fråga om, ifall det inte finns attraktion med i bilden. Och tyvärr räcker det inte heller med bara attraktion. För att bli kär krävs det ännu mer, och det kan ibland vara komplicerat att hitta förklaring till varför du blir kär i en person som du känner attraktion till, men inte i en annan. Personligheten spelar en stor roll, men ibland kan du gilla någon som ändå inte känns helt rätt. Personen kan ha ”fel” doft eller kanske inte väcker några känslor i dig då ni ser varandra i ögonen. Det kan vara en person som ser bra ut på ytan, men helt enkelt inte gör dig pirrig och lycklig. Det finns ingen tydlig skillnad på vad som är besatthet och vad som är förälskelse. Men jag skulle påstå att besatthet mera handlar om att du ständigt har en person i tankarna, utan att du nödvändigtvis känner samhörighet med personen i fråga.

Utseendet spelar en stor roll då det handlar om attraktion. Men utseendet är inte det enda vi attraheras av. Utseendet är det första vi lägger märke till, men efter det kan det vara blicken, sättet att tala och röra sig som också väcker attraktion. Känner vi oss attraherade av en person så kan det leda till att vi upptäcker att vi har annat gemensamt och att vi trivs i varandras sällskap. Det finns en regel som säger att du blir kär då du vid rätt tillfälle möter en person som är tillräckligt attraktiv för just dig, och som också fyller de andra kraven som inte riktigt går att förklara. Därför är det lönlöst att sätta allt för mycket tid på utseendet. Insidan vinner ändå i slutändan.

Foto av Oscar Lehtinen

Nytt år, nya löften

Varje nyår brukar jag ge nya löften åt mig själv. Oftast är det ändå liknande löften varje år. Jag skall träna mera, bli effektivare, satsa på sömnen…Det här nyåret hade jag också ett alldeles nytt löfte. Jag har funderat på att satsa energi på sådana relationer som är värda att satsa på. Det är ju någonting jag ständigt strävar efter, men jag tycker nyåret och början på det nya året är en bra tid att fundera lite extra på vad det gamla året har inneburit, och vad vi vill att det nya året skall föra med sig.

Allting går ju inte att påverka. Men vi kan påverka våra egna val i livet. Vi kan påverka våra relationer. Vi kan välja hurudana relationer vi knyter till andra människor. Vissa människor kommer att finnas i vårt liv för en lång tid framåt, medan andra människor kommer och går. Familjen väljer vi inte. Men annars kan vi göra medvetna val om vilka vi behåller i vårt liv och vilka vi vill hålla kontakt med. Det kan vara nödvändigt att fundera över vilka relationer som ger mer positiv energi än negativ energi, och vilka relationer som däremot tär på vår mentala hälsa.

Det här året tänker jag försöka satsa på sådana relationer som får mig att må bra på lång sikt. Relationer som får mig att känna mig värdefull som människa och inte bara på grund av ytliga orsaker. Relationer där också jag kan bidra med positiv energi.

Hurudana relationer vill du satsa på i år?

Foto av Oscar Lehtinen

En annorlunda jul

Coronavåren efterträddes av en lite ljusare coronasommar. Efter coronasommaren kom coronahösten. Under hösten har den andra vågen tagit fart och coronavintern har börjat ganska dystert med tanke på statistiken. Inga stora fester rekommenderas, och det mesta skall firas på distans. En annorlunda jul firas i år.

Foto privat

Mitt jobb har bestått av alldeles för lite sexualfostran för tillfället. I början av hösten fanns det ännu hopp om att hinna med lite extra som skolhälsovårdare. Men det hoppet har hunnit dö ut. Speciellt då jag också måste stanna hemma för varje liten flunssa eller med sjukt barn. Det här året har jag förstått att det mest kritiska måste skötas först. Det har varit arbete som blev ogjort på våren på grund av coronan. Sedan har det varit mer vaccineringar i år. Ingenting jag känner brinnande intresse för, men det måste prioriteras. Som tur har jag haft mitt sidojobb med Senso sexual- och parrådgivning, där vi nu främst säljer våra parförhållandekort, och sedan har jag ju min blogg att skriva på. På det sättet har jag uppehållit min yrkesidentitet som sexualrådgivare.

Jag har själv varit lite nere på grund av att julen är annorlunda i år. Jag är en traditionell julälskare som börjar lyssna på julmusik redan i slutet av november, klär mig i glittrande kläder och accessoarer, dricker glögg, gör julklappslistor osv. För en julälskare känns det speciellt svårt att avstå från julfester. Men så blir det i år. Jag försöker tänka positivt. Det kanske är bra att varva ner såhär före jul. Inget tvång att springa från den ena festen till den andra. De flesta julklapparna kan köpas via nätet. Hemmamys i stället för action. Det kanske blir precis lika bra som så.

Vad önskar du dig mest den här julen? Vad känner du tacksamhet över? Jag önskar mesta att vi får vara friska till julen och att nästa år blir ett bättre år för alla.

Foto av Oscar Lehtinen

Slut-shaming

Har du hört talas om slut-shaming som det heter på engelska?

Slut-shaming innebär att personer som klär sig sexigt eller beter sig på ett sätt som anses sexuellt provokativt beskylls och skambeläggs. Det kan också vara frågan om personer som blivit offer för sexuella trakasserier. Offret kan beskyllas för att ha klätt sig för sexigt, druckit för mycket eller gjort andra saker som förövaren uppfattat som tecken att denna person gärna vill bli utsatt för sexuella trakasserier, påtving, att bli kallad hora eller att få intima bilder/videor utspridda på nätet. Oftast är det kvinnor som blir utsatta.

Människor kan klä sig smaklöst i andras tycke. Då jag var tonåring kunde jag ibland klä mig lite smaklöst och provocerande. Jag hade blivit väldigt intresserad av kläder och tyckte om att experimentera. Jag ville gärna få lite uppmärksamhet, men det betydde natruligtvis inte att jag ville bli påtafsad. Men på den tiden var det väldigt vanligt i högstadiet att flickor blev påtafsade och lärarna tyckte det var normalt. I min skola lät lärarna oss ändå gå klädda som vi ville, men i vissa skolor har det försökt begränsas vad eleverna får ha på sig. Som om det skulle vara viktigare än att lära eleverna att det inte är ok att tafsa på andra. Min mamma gav mig en bok som hette ”Kort kjol”. Den handlade om en flicka som blev våldtagen. Och hon hade haft en kort kjol på sig. Jag vet faktiskt inte om boken var en protest mot slut-shaming eller vad som var syftet. Det vet jag inte därför att jag aldrig läste hela boken. Den väckte så obehagliga känslor i mig att jag slängde den. Idag skulle jag vara nyfiken på att läsa den. Jag förstår att min mamma bara ville mitt bästa, men jag tänker nu att det säkert hade varit bäst ifall hon själv läst boken först, sedan kanske diskuterat den med mig och frågat om jag också är intresserad av att läsa den. Min första tanke om boken var ju ”Jaha, tjejen hade en kort kjol och därför blev hon våldtagen”. Den tanken kändes så fel så jag bestämde mig för att det var en urusel bok. Hur som helst så har ju min klädsmak ändrats med tiden. Jag förstår också att det finns klädetiketter på olika platser, t.ex. arbetsplatser. Hur vi klär oss är ett sätt att uttrycka oss själva och vår personlighet, men bara för att vi skapar en uppfattning om en person baserat på dess yttre, så betyder det inte att vi vet precis vad den personen tycker och vill. Det finns också något som heter vett och etikett då det gäller hur vi beter oss på allmänna platser. Barn och ungdomar övar sig hela tiden på att passa in i samhället. Vuxna har ett visst ansvar att lära barnen vad som passar sig och inte passar sig. Skambeläggning hör till en av metoderna som vuxna använder sig av. Skam är tätt förknippat med sexualitet och någonting som många lider av. Att skambelägga andra för någonting som de inte gjort med flit är ingen bra metod. Att skambelägga barn och unga för att de är nyfikna på sin egen och andras kroppar är inte heller bra. Det går att lära ut vett och etikett utan skambeläggning. Men ifall barn och ungdomar skadar, sårar, trakasserar andra med flit så har den vuxna all orsak att visa att det är ett beteende som absolut inte accepteras.

Det finns folk som missuppfattar protester mot slut-shaming, och tror att kvinnor uppmuntras att klä sig så utmanande som möjligt, ligga runt och göra allt som de inte borde göra enligt de gammaldags normerna. Det handlar det inte alls om. Det handlar om friheten att bestämma över sin egen kropp, våga säga ja och våga säga nej. Och vägra bära skammen.

Foto av Oscar Lehtinen

Alla kroppar har rätt att synas

På nätet ser vi allt mer avklädda kroppar och många tycker det är bra att nakenhet normaliseras. Det positiva med att nakenhet normaliseras är att skammen minskar. Men samtidigt skall ju intima kroppsdelar få vara just intima och privata. Kvinnor kan lägga ut topless bilder på sig själva för att protestera över att kvinnors bröst sexualiseras och hänvisas till att döljas, medan män fritt kan visa sin övre kropp utan att det väcker uppståndelse. Muskulösa män kan faktiskt ha större bröst än spinkiga kvinnor. Men ändå skall kvinnor täcka sina bröst eller…? Det kan vara bra att själv fundera över vilka just dina mest privata kroppsdelar egentligen är.

På t.ex. Instagram syns en hel del ”perfekta” lättklädda kroppar. Både manliga och kvinnliga kroppar. Samtidigt finns det kroppsaktivister och sådana som tycker att de inte motsvarar nutidens skönhetsideal, men ändå vill visa sina kroppar, för att visa att så här kan vi också se ut, och det är lika bra. En kvinna som har några extra kilon runt midjan har också rätt att synas, njuta av sin kropp och känna sig sexig. Hon kanske dessutom är mycket lyckligare än den trådsmala kvinnan eller hon som satt bröst- och rumpinplantat. Mannen med daddybelly får också synas. Jag tycker det är fint att vi kan se att kroppar ser olika ut. Alla har rätt att synas. Det skulle vara tungt att bara se dessa perfekta typer överallt i medier. Vilken ångest det antagligen skulle orsaka speciellt hos ungdomar som försöker hitta sig själva. (Men mediekritik är förstås också en sak som är viktigt att lära sig. Oftast ser allt lite bättre ut i medier än vad det är i verkligheten). Hur som helst så är det viktigt att alla människor har rätt att också glädjas över sin kropp. Den som har tränat hårt för en snygg kropp kan väl få lägga ut bilder för att visa den om hen vill. Den som inte tränat hårt, men som ändå är nöjd får göra samma. Den som inte är nöjd över sin kropp får täcka den eller visa den, det som känns bäst helt enkelt. Och ingen förtjänar att bli öppet kritiserad för sitt beslut. Alla har ju rätt att välja vad de vill och inte vill visa (okej, vissa gränser finns det ju med tanke på att det som läggs ut på sociala medier inte skall vara pornografiskt). Men bara för att en person är lättklädd, topless eller naken, betyder det inte att hen får bli utsatt för någon form av trakasserier. Det gäller ju också i världen utanför nätet.

Själv tycker jag att det kan vara roligt att lägga ut lite bilder då jag känner mig snygg. Jag vill också gärna visa min kropp, men inte allt för privata bilder. Även om jag väljer bilder där jag tycker jag ser snygg ut framför de mindre smickrande bilderna, så är min mening absolut inte att andra skall känna sig mindre snygga för det. Jag vill inte heller bidra till en allt för plastig och ytlig värld.

Foto privat