Vad väcker ordet “bantning” eller “bantningskur” för känslor hos dig? Bantning är ett känsloladdat ord, eftersom det syftar på att kroppen (en del av dig och din identitet) är fel och bör förbättras.
Bantningskurer och strikta regler gällande kost och motion leder oftast till ökad ångest. Strikta regler brukar dessutom inte hålla i längden. Följden blir att vi lätt återgår till att dämpa ångesten med godsaker, eller i värsta fall insjuknar i allvarliga ätstörningar. I stället borde vi sträva efter att äta regelbundet och näringsrikt. Godsaker i små mängder kan också vara nyttigt, eftersom det kan göra oss på gott humör, och på så sätt förbjuder vi inte kroppen sådant som den tycker om. Det är viktigt att vi lyssnar på vår kropp och hur den mår också efter att vi ätit eller motionerat.
Jag har som yngre haft ett mer komplicerat förhållande till min kropp och till ätande, precis som många andra ungdomar. Jag har ändå haft turen att växa upp i en miljö där ingen direkt uppmuntrat mig till bantande. Men visst minns jag att det var smalhetsideal bland jämnåriga, och att idealen också syntes via medier. Nu för tiden kan jag iaktta medier mer kritiskt, och min gyllene regel är ”måtta med allt”.
Som protest mot bantning har den internationella Banta inte-dagen uppkommit och firas idag, den 6.5. Årets tema är vägning. Du behöver inte väga dig eller låta dig vägas, om det inte känns bra. Ibland kan det vara nödvändigt inom hälsovården, men din kropp bör respekteras. Alla kroppar är lika värdefulla och du förtjänar kroppsfred.
Visst skulle det vara lätt att uppfostra barn om de bara var snälla och lydiga hela tiden. Men hur viktigt är det inte att lära sig säga nej och stå upp för sig själv? I situationer då barnen ändå måste följa de vuxnas beslut kan det bli jobbigt, ifall barnet är viljestarkt och inte den lydigaste sorten. Därför tycker jag att barnuppfostran är en av de mest utmanande uppgifterna jag stött på under mitt liv som förälder. Förr i tiden tvingades barn att lyda, och hotet om våld fick ofta barnen att lyda av rädsla. Men jag kan tänka mig att det lämnade djupa spår i självkänslan. Visst är det viktigt att de vuxna sätter vissa gränser, men det bästa är att lära barn varför gränserna sätts och samtidigt lyssna på småttingarnas åsikter. Tidigare var det också vanligare att barn tvingades till närhet, medan det nu för tiden talas allt mer om att du inte skall pressa barn till närhet (t.ex. kramas) då hen inte vill. På så sätt lär sig kidsen att respektera sin egen kropp och sina gränser.
Jag är en snäll person och människor uppfattar mig ofta som kompromissande, samarbetsvillig och flexibel. Men de som känner mig lite bättre brukar inte alltid tycka att jag är så snäll. Jag blir arg ibland. Jag kan vara bestämd då det behövs. I vissa fall tycker jag också att folk förtjänar att få ”smaka på egen medicin”, dvs. bli behandlade så som de behandlar andra. Det finns en gräns för snällhet.
Våga säga nej, då du inte vill ställa upp på någonting som inte känns bra för dig. Våga också säga nej i de stunder då du är allt för trött för att finnas till hands för andra. Det är inte samma sak som att vara lat och självisk. Tar du hand om dig själv så kommer det också att finnas tid för att ställa upp för andra. Tvinga inte dig själv till närhet med andra, då det inte känns bra för dig. Våga också sätta gränser då du upplever att du blivit dåligt behandlad. Visa att det inte är okej för dig. Det kan innebära att ta avstånd, förklara hur du upplever situationen och uttrycka dina behov. Då vi säger nej och sätter gränser för oss själva kan det i vissa fall ge positivt resultat och människor kan reagera med oväntad förståelse. I vissa fall kan det ändå innebära att vi förlorar personer som varit oss nära. Men är de inte villiga att ta ett nej, så är det kanske lika så bra. Våga också säga ja då det känns rätt för dig.
Eftersom det just varit Alla hjärtans dag så bestämde jag mig att skriva lite om kärlek igen. Förra året då jag ännu identifierade mig som singel så kände jag en viss avsky mot allt romantiskt tjafs. Jag inser också att jag blivit lite traumatiserad av tidigare erfarenheter, så jag hade byggt upp en slags skyddsmur runt omkring mig. Ganska nyligen bestämde jag mig ändå för att ge upp kampen mot romantiken…och fann mig själv utsvulten och kärlekstörstande. Nu måste jag tygla mig för att inte bli allt för romantisk och fastklamrande.
Jag tror att både singellivet och livet i ett förhållande tillför lite ångest. Det finns både fördelar och nackdelar med båda. Men är du kär och dina känslor är besvarade, så ta chansen. Våga lita på den andra, men ta aldrig den andra för given. På så sätt kan ni uppleva Alla hjärtans dag tillsammans varje dag.
Alla hjärtans dag eller vändagen som den kallas i Finland, är en dag då du kan uppmärksamma dina nära och kära lite extra, eller varför inte dig själv om du är ensam hemma den dagen. För de som har barn rekommenderar jag att fira lite med barnen, visa hur mycket du älskar dem och diskutera med dem om vad kärlek och vänskap egentligen innebär. Du kan ställa dem frågor som: ”Hurudan är en bra vän?”, ”Hur visar du dina vänner att du bryr dig?”, ”Hur känns det att vara kär?”. På så sätt lär sig barnen att fundera närmare över sånt som ni kanske annars inte diskuterar så ofta.
Har du tänkt på att en människa som utåt verkar vara en social fjäril ändå kan känna sig ensam? Ensamhet kan vara emotionell eller social. Om du upplever emotionell ensamhet saknar du nära personer att anförtro dig åt, lita på och bli stöttad av. Du kan vara i ett förhållande, ha stor umgängeskrets eller stor familj och få fysisk närhet, men ändå känna dig ensam. Vissa omger sig med människor för att slippa vara ensamma. Men det är också viktigt att stå ut med att vara ensam med dig själv. Ifall du trivs med ditt eget sällskap känner du dig mindre ensam.
Ensamhet kan höra ihop med en känsla av att inte passa in. Du kan uppleva att människor i din omgivning inte förstår dig. Många människor går också och bär på skam över utmaningar som de egentligen delar med många andra människor här i världen.
Jag skulle säga att jag inte känner mig speciellt ensam just nu. Men jag har haft perioder då jag känt mig ensam och annorlunda. Jag har haft stunder då jag funderat över vad som är felet med mig, eftersom jag inte riktigt passar in. Men till en stor del har jag lärt mig att acceptera mig själv som jag är och som jag varit. Jag har också märkt att jag har ett behov av att bara få umgås med mig själv ibland, och då känner jag mig inte ensam.
Ifall du känner dig ensam, sök aktivt efter likasinnade personer. Håll fast vid personer som du kan lita på och som du kan vara dig själv med.
Jag överraskades av hur stressigt det blev före jul. Coronarestriktionerna har slopats och vi har återgått till normalt julfirande med fester och julklappsinköp och allt det där som hör julen till. Nu känner jag tacksamhet över att få spendera lugna mellandagar och sova ut.
Då det nya året närmar sig är det dags att fundera över vad det förra året inneburit, vad som varit bra, men också vad som kunde bli bättre. För min del upplever jag att det här året varit fullt med glädje, men också en del stressmoment som jag vet att det är dags att hitta en mer långsiktig lösning på. Precis som varje år vill jag satsa på relationer som ger positiva vibbar och känns jämlika. Jag har ännu några dagar på mig att fundera över mitt nyårslöfte och hur jag vill att det nya året skall börja.
Tror du på nyårslöften? Och hur vill du börja det nya året?
I våras frågade min vän Oscar ifall jag ville vara med i hans projekt som handlade om välmåendefotografering. Jag fick välja någonting jag tycker om att göra på fritiden, och han skulle fotografera mig då jag gör det. Jag hade några alternativ, men valde skrivande. I och med det här fotoprojektet fick jag reflektera närmare över mitt förhållande till skrivande och hur det ger kraft åt mig. Det var en intressant uppgift, och jag fick fina bilder som minne. Just före vår fotosession råkade jag hitta min gamla dagbok, så den fick komma med på några bilder. Jag skrattade så mycket då jag läste den. Mitt liv var inte alltid så lätt, men det var komiskt hur snabbt mitt humör växlade och hur osencurerad min text var. Ena dagen var allt rosenskimrande och nästa dag var allt skit. Jag skrev också lite elaka saker, men det får man göra i en dagbok, eftersom ingen annan har rätt att läsa den. Skrivandet har tydligen hjälpt mig att få ordning på mina tankar, gett utlopp för mina känslor och byggt upp en positivare självbild. Jag har använt mig av metoder som att skriva listor på alla mina goda sidor (här var några: inget tråkigt sällskap, gillar att chockera, sprider inte och bryr mig inte så mycket om rykten), matdagbok, tidslinje, gjort upp mål, skrivit dikter, tolkat drömmar och till och med ritat en fin bild av mig själv. Wow. Så mycket jag glömt, men så roligt att se tillbaka på den lilla tonårstjejen, som var allt annat än felfri, men tuff på sitt sätt.
Förutom att det var intressant att se tillbaka på mitt eget tonårsliv så var det en bra påminnelse om vad tonårslivet innebär; kraftiga känslostormar och sökandet efter egen identitet i samspel med andra vilsna tonåringar. Skrivandet har funnits som ett verktyg för mig, för att bearbeta känslor på ett kreativt sätt. Det är fortfarande viktigt för mig, och jag kan känna glädje över att forma tankar till ord på papper. Då jag skriver kan jag glömma allt annat runt omkring mig.
Vad är ditt sätt att uttrycka dina känslor och tankar?
Tillbaka efter en längre sommarpaus! Jag höll nyligen en föreläsning om det här ämnet, så tänkte skriva lite om det här i bloggen också; Vad innebär trygghet inom sex och relationer?
Trygghet är ett grundläggande behov, precis som närhet. Som barn har människan ett behov av närhet genom kontakten till föräldrar. Spädbarnet behöver känna trygghet genom hud mot hud-kontakt, genom att vårdaren håller bebisen i famnen och ger positiv respons, och också genom att vårdaren svarar på bebisens behov. Genom den kontakten utvecklas sexualiteten och förmågan att vara nära andra människor och bygga upp intima, kärleksfulla relationer.
För att utveckla trygga och kärleksfulla relationer behövs förmågan att känna trygghet inom dig själv. Med en stark grundtrygghet finns de bästa förutsättningarna för att relationerna skall bli mera långvariga. Samtidigt är det också viktigt att kunna släppa taget, ifall personen du har ett förhållande med vill göra slut, eller ifall du märker att förhållandet är dåligt för din hälsa. Både din egen och din partners grundtrygghet påverkar förhållandet. Ifall en person har en svag känsla av trygghet inom sig själv så kan det leda till att personen antingen klamrar sig fast vid andra eller tar känslomässigt avstånd. Vissa personer med skadad grundtrygghet kan också i ena stunden vara väldigt kärleksfulla, för att i nästa stund vara totalt kyliga. Det du kan göra på egen hand för att skapa en tryggare relation till dig själv är att lära dig hur din kropp vill bli berörd, vad som känns bra och vad som känns mindre bra. Viktigt att du behandlar dig själv med kärlek och aktivt försöker påverka sättet du ser på dig själv, rör dig själv och talar till dig själv. Sätt värde på dig själv.
Traditionellt talar vi om säker sex, då vi är skyddade från könssjukdomar och oönskad graviditet. Men tryggt sex kännetecknas också av att de som är inblandade känner sig trygga i situationen och vet att deras gränser respekteras. Då är det också lättare att slappna av. Det är en bra idé att fråga den andra innan du gör någonting som du inte är säker på att är okej för den andra. En princip är att ”nej betyder nej”, men det betyder inte nödvändigtvis att ett nej idag fortfarande är ett nej om en vecka. Ibland är du inte redo för någonting idag, men du kan vara redo för det om en vecka, eller så inte. Men ingen får pressas att göra någonting som den inte vill. Kommunikation är viktig då det gäller sex. Genom att diskutera saker och fråga den andra rakt ut, så kommer man längre än genom att anta saker.
Trygga kärleks- och sexrelationer kännetecknas av att du känner dig accepterad, omtyckt precis sån som du är och att du kan lita på personen du har en relation till. Du känner dig sedd, respekterad och får respons på dina känslor. Ni bryr er om varandras välmående och ger stöd åt varandra. Ibland kan en alltför stark trygghetskänsla i ett förhållande göra att du börjar ta den andra för given och inte längre anstränger dig för att visa dina bästa sidor. Visst är det fint att man kan vara sig själv, men genom att du tar hand om dig själv och behåller dina egna intressen, så behåller ni också spänningen i förhållandet. Var nära, men inte allt för nära. Kom ihåg att du och din partner är skilda individer som behöver behandlas med omsorg. Det kräver lite jobb, lite kompromisser och lite osäkerhet också. Alla behöver dessutom inte vara i ett förhållande för att känna sig trygga. Singelliv är precis lika mycket okej. Men människor mår bra av att ha nära relationer och dela fysisk närhet, med personer som känns trygga.
Människor har väldigt olika attityd då det gäller firande. Vissa tycker att det inte behövs några högtider eller speciella dagar att fira. Andra går in för firande med hull och hår. Ibland kan också firande ge upphov till höga förväntningar, stress och gräl. Speciellt ifall det inom familjen eller parförhållandet finns olika sätt att fira eller inte fira.
Jag hör till de som älskar att fira allt som går att fira. Det betyder inte att jag alltid har lust med stora fester. Men på något sätt skall det firas. Speciellt födelsedagar, jul, nyår, påsk, vappen och midsommar hör till att fira varje år. Morsdag, farsdag, halloween och vändagen bör också firas åtminstone lite. Varför inte kvinnodagen också…Egentligen brukar jag ju varje fredag fira att veckoslutet börjar. Men usch vilken besvikelse ifall mitt firande inte går så som jag tänkt mig. Jag kanske inte fick fira med den jag ville fira. Eller jag kanske blev lite bortglömd på min födelsedag. Min besvikelse brukar ändå gå över ganska snabbt och jag firar så gott jag kan ändå.
Mina tips gällande firande: Fira allt som går att fira, i stället för att låta bli. Det behöver inte innebära mycket pengar eller ansträngning. Kom också ihåg att det finns en gräns för allt det roliga, vare sig det gäller tårta, alkohol eller allt annat som kan ingå i firandet. Genom att fira lägger du värde på sånt som är betydelsefullt för dig, vare sig det gäller att spendera tid med nära och kära, äta god mat eller njuta av nåt extra. Genom att fira har du också alltid någonting att se fram emot och planeringen kan vara en del av glädjen. Men, bygg inte upp allt för höga förväntningar då det gäller andra personer som du vill att skall ta del av firandet. Inse att alla inte vill fira på samma sätt som du. Jämför inte ditt firande med andra människors firande (bara för att deras bröllopstårta såg så flott ut så behöver det inte betyda att deras fest var roligare än er). Inse att firandet inte alltid går som planerat. Vissa traditioner kan vara trevliga att hålla fast vid, men våga också kasta dig in i nya slags sätt att fira eller kompromissa för att göra någon annan glad. Ifall du tycker att vissa traditioner eller högtider är fåniga så kan du hitta på egna dagar att fira.
Imorron börjar min sommarsemester och det kommer jag att fira!
En av mina favoritsagor är ”Den fula ankungen”. Jag brukar bli tårögd varje gång jag läser den för mina barn. Den beskriver så bra hur kritik eller mobbning kan leda till en dålig självbild. Men slutet är lyckligt, eftersom den ”fula ankungen” äntligen hittar gemenskap och kärlek, och inser att den är en vacker svan. Hur du uppfattar dig själv har mycket att göra med hurudan självbild du byggt upp på basis av andra människors respons. Har du fått mycket kritik från olika håll så påverkar det din självbild negativt. Vad du behöver är beröm och uppmuntran för att bygga upp en mer smickrande bild.
Det sägs att den är stark som inte bryr sig så mycket om vad andra tycker. Det stämmer till en viss grad, och för att uppnå den styrkan behöver du uppfatta dig som tillräckligt värdefull. Du speglar dig själv i andra människor. Du behöver bli sedd och bekräftad. Får du ingen positiv uppmärksamhet kan det hända att du till och med söker efter negativ uppmärksamhet. (Visserligen är behovet av uppmärksamhet individuellt och kan variera under olika tidsperioder.) Men hur bygger du upp denna styrka? Sök dig till människor som välkomnar dig och ger dig positiv respons genom kroppsspråk och ord. Säg ifrån ifall du upplever dig bli dåligt behandlad. Försök se dina goda sidor och uppmuntra dig själv. Alla har vi våra fel och brister. Vissa saker kan vi ändra till det bättre, men det skall komma av egen vilja att ändras. Är vi genuint nöjda med oss själva är vi ofta mer storsinta då det gäller andra också.
Själv tycker jag att kritik borde minimeras och att vi borde uppmuntra varandra så mycket det går genom positiv feedback. Klart att kritik också behövs ibland, då det är nödvändigt. Men det är värt att fundera över hur kritiken uttalas. Åsikter om andra kan utformas på ett vänligt och uppbyggande sätt. Och kritik som riktas mot handlingar i stället för personen i fråga blir mindre personliga.
Att göra slut på ett förhållande kan vara en smärtsam process. Men ibland är det början på någonting bättre. Den stora frågan är: När är det dags att gå vidare?
Kännetecken på ett dåligt förhållande är att den andra gör dig mer ledsen än glad, ni verkar oförmögna att lösa era konflikter, ni vill olika saker i livet, du känner dig utnyttjad och du tappar bort din egen identitet. Det som i början kanske var spännande och roligt förvandlas till en mardröm, som du inte vet hur du skall ta dig ur. Andra kanske tycker att du borde gå vidare. Men det är lättare sagt än gjort. Jag säger inte att det är det bästa att göra slut så fort “honeymoon fasen” är över. Alla förhållanden innebär konflikter och motgångar. Ett långt förhållande kan skapa ett starkt band, när konflikterna övervunnits. Men ifall du märker att du börjar må psykiskt dåligt i en relation kan det vara dags att söka nya lösningar och ställa dig frågan: ”Varför är jag med den här personen?”. Den sista lösningen är att göra slut. En paus från den andra kan antingen göra att saknaden växer större, men den kan också få dig att inse lättnaden över att vara fri.
Det finns människor som styrs mer av förnuftet. Sedan finns det människor som styrs mer av känslor. Jag tillhör den senare gruppen. Så länge jag har känslor för en person så har jag otroligt svårt att göra slut, fastän jag vet att förhållandet inte längre är det bästa för mig. Jag vill också gärna tro gott om andra och hoppas att allt skall bli bättre. I vissa fall har jag till och med betett mig dåligt i hopp om att den andra skall göra slut på lidandet. Med tiden har jag ändå lärt mig att lyssna bättre till mina egna känslor då någonting är på tok, i stället för att tysta ner dem, för att jag så gärna vill vara med den jag är kär i. Jag vill inte slösa min energi på en person som inte ger mig tillräckligt uppskattning eller den kärlek jag förtjänar. Är personen i fråga inte villig att utvecklas och hitta på nya lösningar tillsammans med mig, så är den personen inte värd min kärlek heller.
FANNY SWEET TALKING 