Bestämde mig för att skriva om ett väldigt laddat ämne…nämligen otrohet. Alla som blivit bedragna vet hur ont det gör. Men var går egentligen gränsen för otrohet? Och hur känns det att själv vara den som bedrar?
Ibland tvivlar jag på att människan är skapad för monogama förhållanden. Många förhållanden tar slut, och av de som håller är det ganska få som klarar sig utan ens en enda liten otrohetsaffär. Genom nätet och dejtningsappar har otrohet också fått nya dimensioner. En del personer får kicks av att tala lite snusk och kanske utbyta bilder via nätet med främmande personer, utan att det leder till fysisk kontakt. Det är också en form av otrohet. Ibland kan det vara svårt att veta var gränsen för otrohet går, men jag ser det som att en överenskommen gräns har överskridits, och partnerns förtroende har svikits. Det är förstås viktigt att tala med din partner om var er gräns går, så det inte blir missförstånd.
Vad är då anledningen till otrohet? För vissa kan orsaken vara en slags otillfredsställelse med det pågående förhållandet, men samtidigt en oförmögenhet att göra slut. Du är kanske väldigt emotionellt fäst vid din partner, medan det inte slår några gnistor om sexlivet. En annan orsak kan vara att du inte känner dig tillräckligt sedd av din partner, och behöver lite extra bekräftelse av andra personer. Du kan också ha svårighet att själv lita på din partner och fullständigt hänge dig åt relationen. Du kan ha en ihålig självkänsla och stort behov av uppmärksamhet. Eller så kanske du är den flirtiga typen och inte bara är speciellt monogam av dig. I såna här fall undrar jag varför inte personer som inte kan vara trogna föreslår öppet förhållande åt sin partner. Då skulle ju båda ha samma rättigheter. Men nej…det är ännu den där grejen med förbjuden frukt…det som är förbjudet är spännande. Det du inte får göra så vill du kanske just göra, för att du inte får det…Det här är ett dilemma som många går och bär på. Ifall du skulle öppna förhållandet med din partner kunde ni i bästa fall märka att ni inte har lust att träffa andra. Allt för hård kontroll av sin partner kan leda till motsats effekt; din partner känner sig fängslad, och gör vad som helst för att bli fri igen, om det så innebär att hoppa i säng med en annan person. Jag säger inte att ett öppet förhållande är det bästa alternativet, men jag tror i alla fall inte på allt för strikta regler. Ibland kan det också vara nyttigt att få flirta lite, så länge det inte leder till att du skadar den personen som betyder mest för dig.
Det är lätt att beskylla den som varit otrogen och svartmåla personen som en genuin ”asswhole”. Men försök också se personen bakom otroheten. Det är mänskligt att göra misstag ibland. Den som är otrogen kan också vara offer för stort lidande. Och det finns många fler sätt att svika sin partner, men de kan förbli osynliga. Men det är förstås viktigt att du sätter gränser för ditt eget välmående. Lögner och en känsla av att inte vara uppskattad och viktig för den andra är de faktorer som tar död på de flesta förhållanden. Är ni lyckliga som individer och lyckliga tillsammans så minskar också sannolikheten för otrohet.
FANNY SWEET TALKING 