En av mina favoritsagor är ”Den fula ankungen”. Jag brukar bli tårögd varje gång jag läser den för mina barn. Den beskriver så bra hur kritik eller mobbning kan leda till en dålig självbild. Men slutet är lyckligt, eftersom den ”fula ankungen” äntligen hittar gemenskap och kärlek, och inser att den är en vacker svan. Hur du uppfattar dig själv har mycket att göra med hurudan självbild du byggt upp på basis av andra människors respons. Har du fått mycket kritik från olika håll så påverkar det din självbild negativt. Vad du behöver är beröm och uppmuntran för att bygga upp en mer smickrande bild.
Det sägs att den är stark som inte bryr sig så mycket om vad andra tycker. Det stämmer till en viss grad, och för att uppnå den styrkan behöver du uppfatta dig som tillräckligt värdefull. Du speglar dig själv i andra människor. Du behöver bli sedd och bekräftad. Får du ingen positiv uppmärksamhet kan det hända att du till och med söker efter negativ uppmärksamhet. (Visserligen är behovet av uppmärksamhet individuellt och kan variera under olika tidsperioder.) Men hur bygger du upp denna styrka? Sök dig till människor som välkomnar dig och ger dig positiv respons genom kroppsspråk och ord. Säg ifrån ifall du upplever dig bli dåligt behandlad. Försök se dina goda sidor och uppmuntra dig själv. Alla har vi våra fel och brister. Vissa saker kan vi ändra till det bättre, men det skall komma av egen vilja att ändras. Är vi genuint nöjda med oss själva är vi ofta mer storsinta då det gäller andra också.
Själv tycker jag att kritik borde minimeras och att vi borde uppmuntra varandra så mycket det går genom positiv feedback. Klart att kritik också behövs ibland, då det är nödvändigt. Men det är värt att fundera över hur kritiken uttalas. Åsikter om andra kan utformas på ett vänligt och uppbyggande sätt. Och kritik som riktas mot handlingar i stället för personen i fråga blir mindre personliga.
Hur ser du på dig själv och andra?
FANNY SWEET TALKING 