Fina killar och tuffa tjejer

Min yngsta pojke som är fem år sade en dag ”Flickor är fina och pojkar är tuffa”. Jag förstår att det är helt naturligt för en femåring att fundera på såna saker, men det första jag tänkte var ändå att han säkert blivit hjärntvättad av stereotypsika tankegångar någonstans. Jag påpekade att flickor också kan vara tuffa och att pojkar kan vara fina. Jag sa lite skämtsamt: ”Du är ju så himla fin. Och jag är ju tuff, fastän jag är tjej”. Senare började jag fundera på om jag egentligen understöder hans påstående genom min fåfänga. Men bara för att vi vill vara fina utesluter det inte att vi också kan vara tuffa, och tvärtom.

Då vi växer upp från barn till vuxna så söker vi vår identitet, och då vi förstår vilket biologiska kön vi tillhör utvecklas också vår könsidentitet. Det finns olika sorts tjejer och olika sorts killar. Och personligheten ändras längs med åren, vissa ändras mer och andra mindre. Människor vill passa in och de som är annorlunda kan lätt bli utstötta och människor kan ha svårt att förstå sig på dem. Vissa inser att de har fötts i fel kön eller upplever sig vara icke-binära. Andra upplever att de bara inte passar in i sin egen könsroll eller lever upp till omgivningens förväntningar.

Visst finns det biologiska orsaker till att pojkar och flickor är lite olika. Men jag vill påstå att killar kan vara väldigt känsliga, fastän de kan verka hårda på utsidan. Och att tjejer kan vara tuffare än killar på många sätt. Vissa killar är väldigt fåfänga, medan vissa tjejer inte bryr sig så mycket om hur de ser ut. Dessutom kan någon som verkar mjuk ha en tuffare sida, medan en person med ett tufft yttre kan vara mjuk inuti. Alla har rätt att få vara sig själv och bli accepterad som sådan. Låtsas du vara någon annan än den du är så kan det orsaka stark ångest.

Upplever du att du kan vara dig själv? Om inte, vad kan du göra för att påverka situationen?

Foto av Oscar Lehtinen

Han, hon eller hen

I dagens läge är många människor förvirrade gällande begreppet könsneutral. Speciellt utmanande är det för oss som jobbar med barn och unga. Vi bör ju stödja barn och ungdomar i deras könsidentitet, så de utvecklar ett sunt förhållningssätt till sin egen sexualitet.

För vissa kanske begreppet sexualitet är flummigt. Sexualitet och sex är två skilda saker. Sexualiteten är en del av vår personlighet. Den påverkas starkt av vår könsidentet, hur vi vill uttrycka oss och hur vi beter oss i kontakt med andra människor och speciellt i nära relationer. De flesta känner sig tillfreds med det kön de har från födseln, men inte alla. Barn söker sin egen identitet, och det är viktigt att stödja dem i processen att skapa en sund självbild. Det kan hända att en flicka ibland vill leka att hon är en pojke. Det betyder inte att hon nödvändigtvis vill vara en pojke. Men ibland är det verkligen så att en flicka starkt känner sig som en pojke eller tvärtom. Sen finns det de som inte känner igen sig riktigt i nåndera könet. Det kan vara en lång process att hitta sig själv.

Att börja behandla alla människor som könsneutrala tycker jag går till överdrift. Men varför inte låta barnen göra lite fler egna val. Om min pojke vill ha en rosa blus på sig så är det väl fullständigt okej. Vill min pojke leka med dockor får han också gärna göra det. Men köper jag kläder eller leksaker åt pojkarna så blir det nog inga klänningar eller speciellt mycket dockor. Ibland tycker jag om att köpa kläder i tjejigare färger, som jag ändå tycker passar på pojkar. Jag gillar också att köpa kläder i könsneutrala färger, som gult till exempel. Då jag går till affärer där det finns flick- och pojkkläder skilt, så köper jag ibland nåt från tjejsidan. Men oftast blir det pojksidan. Enstaka dockor finns hemma hos oss. Men jag vill inte truga tjejiga grejer på dem. De har inte heller uttryckt sin önskan om att få vara det andra könet, så på det sättet slipper jag lätt undan. Jag har ändå gjort mitt bästa för att visa att vem de än är så är de accepterade och älskvärda.

Foto av Oscar Lehtinen