I våras frågade min vän Oscar ifall jag ville vara med i hans projekt som handlade om välmåendefotografering. Jag fick välja någonting jag tycker om att göra på fritiden, och han skulle fotografera mig då jag gör det. Jag hade några alternativ, men valde skrivande. I och med det här fotoprojektet fick jag reflektera närmare över mitt förhållande till skrivande och hur det ger kraft åt mig. Det var en intressant uppgift, och jag fick fina bilder som minne. Just före vår fotosession råkade jag hitta min gamla dagbok, så den fick komma med på några bilder. Jag skrattade så mycket då jag läste den. Mitt liv var inte alltid så lätt, men det var komiskt hur snabbt mitt humör växlade och hur osencurerad min text var. Ena dagen var allt rosenskimrande och nästa dag var allt skit. Jag skrev också lite elaka saker, men det får man göra i en dagbok, eftersom ingen annan har rätt att läsa den. Skrivandet har tydligen hjälpt mig att få ordning på mina tankar, gett utlopp för mina känslor och byggt upp en positivare självbild. Jag har använt mig av metoder som att skriva listor på alla mina goda sidor (här var några: inget tråkigt sällskap, gillar att chockera, sprider inte och bryr mig inte så mycket om rykten), matdagbok, tidslinje, gjort upp mål, skrivit dikter, tolkat drömmar och till och med ritat en fin bild av mig själv. Wow. Så mycket jag glömt, men så roligt att se tillbaka på den lilla tonårstjejen, som var allt annat än felfri, men tuff på sitt sätt.
Förutom att det var intressant att se tillbaka på mitt eget tonårsliv så var det en bra påminnelse om vad tonårslivet innebär; kraftiga känslostormar och sökandet efter egen identitet i samspel med andra vilsna tonåringar. Skrivandet har funnits som ett verktyg för mig, för att bearbeta känslor på ett kreativt sätt. Det är fortfarande viktigt för mig, och jag kan känna glädje över att forma tankar till ord på papper. Då jag skriver kan jag glömma allt annat runt omkring mig.
Vad är ditt sätt att uttrycka dina känslor och tankar?
FANNY SWEET TALKING 