Att leva ensam och att leva i parförhållande under undantagstillstånd

Jag har funderat mycket på hur corona viruset (COVID- 19) har påverkat människor som lever i parförhållanden. Själv är jag ju singel, och jag kan säga att jag inte har levt i en fas av vilt dejtande på senaste tiden. Men det har varit mitt eget val. Tinder finns fortfarande till hands. Skulle det inte finnas dejtningsappar skulle det vara svåra tider för singlar att träffa nya människor. Men själv känner jag att jag inte har behov av att träffa nån ny just nu. Jag kan vänta med den saken…

Att leva i ett parförhållande kräver bra teamarbete. Ett undantagstillstånd som råder i dagens läge kan i bästa fall föra ett par närmare varandra. Ifall man märker att teamet fungerar bra, att man har mer tid för varandra och att man klarar av krisen tillsammans, så kan det förstärka ett parförhållande. Men i värsta fall kan det leda till separation, ifall man märker att teamarbetet inte fungerar så bra och att man inte klarar av att ständigt vara tillsammans. Man kanske äntligen stannar upp för att inse att kärleken har försvunnit eller håller på att dö ut.

Ta hand om varandra. Skulle jag leva i ett parförhållande skulle jag nu passa på att ta fram redskap för att liva upp förhållandet, kanske beställa nya vuxenleksaker och underkläder från nätet. Jag skulle föreslå till min partner att vi äntligen skulle spela spel och göra saker vi inte gjort tidigare här hemma.

Våra parförhållandekort kan ni beställa från sidan https://www.senso.re/swe4 .


Att hålla avstånd, men ändå vara nära

Plötsligt har en pandemi brutit ut. Efter att det talats om närhet och hur viktigt det är att vara tillsammans, så talas det plötsligt om avstånd och hur viktigt det är att undvika varandra. Det är inga tomma ord. I den här situationen är det tyvärr viktigt att ta fysiskt avstånd, men vi måste försöka att ändå hålla kontakten med de som står oss nära. Saker som vi tidigare tagit för givna är inte alls så självklara mera. Vi ser på saker från en annan synvinkel än förut, och det kan för vissa vara till och med lärorikt.

Corona viruset är främst farligt för de som är gamla, har en grundsjukdom, är rökare eller rejält överviktiga. För att skydda våra medmänniskor är det viktigt att vi alla försöker följa rekommendationerna genom att hålla avstånd, undvika folkgrupper, satsa på handhygien osv. Att bli i panik hjälper inte, men vi kan alla påverka och göra vårt bästa, utan att hoppeligen tappa förståndet. Många drabbas också av en ekonomisk förlust i samband med den här krisen. Det är otroligt sorgligt det med. Vissa människor drabbas hårdare än andra, både då det gäller hälsa och ekonomi. Men alla drabbas ändå i mindre eller större utsträckning.

Själv har jag på senaste tiden varit fylld av mörka tankar. Jag har tänkt på mina närmaste släktingar som jag inte får träffa, på fester, resor och evenemang som blir inställda, på min vän från en annan stad som inte kan komma hit…Jag kommer inte att kunna hålla några föreläsningar och jag får inte jobba med det jag helst vill jobba med. Jag har tänkt på helger då jag är ensam med barnen och inte kommer att kunna gå någonstans med dem, eller träffa vänner och släktingar som vi brukar. Jag har med ångest tänkt på alla kära platser som stänger sina dörrar. Det känns som början på en undergång…Men samtidigt vet jag också att vi kan vara lyckliga så länge vi är friska, får våra grundbehov tillfredsställda och får röra oss fritt ute i naturen. I jämförelse med hur vissa människor lever så går det ingen nöd på oss i min familj. Men alla människor har rätt till sina egna känslor. Det som är stort för mig är kanske litet för någon annan. Men känslan av lycka är någonting väldigt individuellt.

Idag fick jag sova ut på morgonen. Jag åt frukost på sängen och gav mig ut på en springrunda. Då jag var ute sken solen så fint och jag bestämde mig för att det får vara slut på deppandet. Jag kände mig tacksam över det jag har och över att jag idag får vila ut och göra så mycket som jag tycker om, fastän jag måste undvika kontakt med andra. Jag hoppas så att vi kommer att klara den här krisen på bästa sätt i vårt land, utan att all frihet tas ifrån oss, och att vi har tillräckligt med resurser att ta hand om de allra sjukaste. För att göra det bästa av situationen är det viktigt att vi samarbetar på avstånd, aktivt följer med läget och påverkar genom våra egna insatser och resurser. Att allt för mycket övervaka vad andra gör och rätta till andra skapar en negativ anda. Jag tycker i stället vi skall fokusera på vad vi själv kan göra och vad för positivt vi kan bidra med. Jag tror att positivt tänkande och humor kan hjälpa också i de värsta situationerna. Det betyder inte att man inte har rätt till negativa tankar. För att få utlopp för negativa känslor kan det vara bra att först fundera över ifall det är något man verkligen borde göra åt saken som orsakar illamående. Inser man att det inte lönar sig så kan man skriva upp alla onda tankar på ett papper, för att sedan riva sönder det. Man kan också skrika i en kudde eller boxa den. Det här är bara några förslag. Bättre alternativ än att man sårar andra människor eller ”spyr ut galla” på såna som inte förtjänar det. Känslor är okej, men det du gör kan du påverka. Då man fått utlopp för sina negativa känslor kan det vara lättare att gå vidare och tänka på vad man är tacksam över i stället, och fokusera på vad man kan göra för att bidra till en bättre värld.

Det här är jag tacksam över just idag: Jag är frisk, jag kan fritt röra på mig ute i närmaste omgivningen, jag får vara ensam och ostörd (för mig kan det vara lyx ibland, eftersom jag vanligtvis inte är ensam), jag har familj och vänner så känner mig inte psykiskt ensam trots allt. Efter att den värsta epidemin är över tror jag att många kan uppskatta små saker i livet som tidigare varit självklara för oss. Under tiden det varar hoppas jag att samhället hålls uppe, så de som är i nöd får den hjälp de behöver och ingen blir lämnad totalt ensam.

Foto av Oscar Lehtinen

Människorelationer – både jobbigt och härligt på samma gång

Då jag gav mig ut i arbetslivet tyckte jag blåögt att det skulle bli så roligt att vara i kontakt med människor och utveckla mina sociala förmågor. Nåja, efter 15 års erfarenhet kan jag säga att det inte alltid varit en dans på rosor. Ibland skulle jag helst bara stänga in mig i en skrubb och jobba med vad som helst annat än människor. Maskiner som inte talar eller liknande. Att skriva är också ganska avkopplande, eftersom man inte omedelbart får respons från någon annan levande varelse.

Men samtidigt behöver vi ju våra sociala kontakter. Efter en dag i skrubben skulle jag vara i stort behov av att få tala med någon. Dessutom älskar jag ju att grubbla över människorelationer, kärleksbekymmer och allt sånt. Fördelarna med att vara i kontakt med andra människor så övervinner nog nackdelarna tycker jag. Men vi är alla olika. Vissa har större behov av att få vara för sig själv än andra. För mig passar det att jobba med människor, så länge jag också får lite eget utrymme och får jobba i en positiv miljö.

Då jag studerade till sjukskötare och valde att inrikta mig på hälsovård så var det tydligt att jag ville jobba med människors välmående och att förebygga sjukdomar. Efter några år i arbetslivet fick jag idén att vidareutbilda mig till sexualrådgivare. Det har jag inte ångrat. Det var mitt absolut intressantaste år i skolbänken. I studierna ingick det att man skulle reflektera över bl. a. kontakter människor emellan samt kärleksrelationers olika mönster. Jag och min studiekompis Jonna valde att inrikta oss på parförhållanden och beslöt oss för att göra parförhållandekort, som skall hjälpa människor i parrelationer att tala mer öppet om sina behov och begär. Idag säljer vi dessa kort på vår genemsamma webbsida.

Jag kände att jag ville göra något mer för att öppna diskussion om relationer, känslor och sexualitet, så jag beslöt mig för att starta den här bloggen. Här kommer jag regelbundet att skriva om olika aktuella ämnen.

Foto privat

Välkommen till bloggen

Här funderar jag över sådant som berör kärleksrelationer, människorelationer och sexualitet. Efter att ha utbildat mig till både hälsovårdare och sexualrådgivare står dessa ämnen speciellt nära mitt hjärta. Vår kroppsbild, vårt sätt att uttrycka vår sexualitet samt relationer har en djup inverkan på vår hälsa och vårt välmående.

En fråga som många ställer sig är ”Finns det en person som man kan kalla Den rätta?” Kanske. Livet är fullt av val. Men kanske finns det bara ”Den rätta just nu.” Vissa människor väljer att leva ensamma. Andra lever ensamma ofrivilligt. Ett faktum är ju att hur saken än ligger till så kommer vi att förlora de vi älskar en dag. Men alla de som betytt någonting extra så finns alltid kvar någonstans i minnet, som en del av den vi är idag. Den är stark som inte är rädd för ensamheten. Men samtidigt behöver vi andra människor i vårt liv.

I bloggen har jag valt att skriva öppet om reflektioner ur en mer professionell synvinkel. Lite mindre kommer jag att skriva om mitt eget privatliv. Hoppas du kommer för att ta del av mina funderingar!

Foto av Oscar Lehtinen