Då du sätter på TV-nyheterna eller öppnar tidningen kan det kännas som om en katastrof närmar sig. Samma känsla kan komma krypande då du öppnar sociala medier. Våld, epidemier, klimatkris, krig…
Jag känner ofta ångesten stiga då jag läser om allt hemskt som händer i världen. Samtidigt känner jag mig hjälplös och trött. Hur mycket jag än önskar att världen vore en bättre plats att leva i, så vill jag ändå leva mitt liv. Jag orkar inte gå runt och bekymra mig hela tiden. Jag vill njuta av de goda stunderna. Det har alla människor rätt att göra. Tyvärr är världen är inte rättvis. Vissa har det bättre och andra har det sämre. Vi måste kämpa för rättvisa, men fullständig rättvisa går aldrig att uppnå.
Människor har olika sätt att tackla ångestfyllda nyheter. Vissa flyr ifrån dem. Andra frossar i dem. Vissa förbereder sig inför en kommande kris. Andra upplever en katastrof som en omöjlig tanke. Vissa känner ett stort behov av att tala om sin ångest. Andra väljer att tala om sådant som får dem på andra tankar. Det finns inget sätt som är rätt eller fel. Vi bör välja det som känns bäst för oss själva. Men att möta sina känslor och acceptera dem är viktigt. Kunskap är makt och med måtta är det bra att vara förberedd på olika kriser. Precis som det kan vara bra att gå en självförsvarskurs, men knappast nån vits med att ständigt gå och oroa sig över att bli överfallen. Känner du att du börjar må sämre av att följa med nyheterna, så är det bäst att begränsa tiden du spenderar på att följa med aktuella händelser.
Att bidra till en bättre värld och hjälpa till i en kris kan vara till stor glädje både för dig själv och andra. Men du måste handla enligt dina egna styrkor och resurser. Det är dig själv du i första hand måste klara av att ta hand om.
Jag medger att jag älskar traditioner och högtider. Jag har lust att fira allt som går att fira. Varför känner jag då en sådan motvilja det här året då jag stiger in i en affär och ser hjärtformade ballonger och chokladaskar? Kanske för att jag inte känner mig älskad av någon på det sättet…det där romantiska sättet. Men bara för att jag själv känner mig svimfärdig av allt tjafs om kärlek så unnar jag andra att vara lyckligt kära.
Alla hjärtans dag kan vara deprimerande för dig som är singel. Å andra sidan kan det finnas ett pirr av förväntan på att åtminstone få en kärleksfull hälsning via sociala medier. Och varför inte fira med vännerna? I Finland kallar vi Alla hjärtans dag för Vändagen (Ystävänpäivä på finska). Det har alltså traditionellt varit en dag då vi uppmärksammar våra vänner. För vissa människor kan vänner och familj vara viktigare än romantisk kärlek. Dessutom tycker jag att du kan fira kärleken till dig själv också. Är du singel så kan du köpa en blomma eller en chokladask åt dig själv och hitta på nåt rikitigt mysigt och avslappnande, i stället för att hänga läpp.
Alla hjärtans dag har inte varit en romantisk dag för mig sedan jag separerade för fyra år sedan. För två år sedan firade jag ihop med min bästa kompis. Vi åt middag och sjöng olyckliga kärlekssånger i en karaokebar. Förra året firade jag ihop med barnen och åt hjärtformade bakelser. Det här året tänkte jag fira med mig själv.
Som en julälskare så brukar julen vara en tid då jag är på extra gott humör. December månad brukar vara stressing, men väntan på julen ger ork. Efter jul och nyår brukar jag uppleva en slags melankoli. Firandet är över och det är dags att gå tillbaka till den gråa vardagen. Grått är det kanske ute också, eftersom solen inte syns mycket till och är det inte tillräckligt kallt börjar snön likna en sörja. Att gå tillbaka till jobb efter att ha sovit länge under julsemestern kan kännas allt annat än inspirerande. Så småningom brukar jag ändå komma in i rätt stämning för att ta itu med nya projekt, som att rensa klädskåpet och uppdatera inredningen. Den här månaden har jag också sett över mitt senaste nyårslöfte att satsa på relationer som ger positiv energi. Ganska bra har det lyckats faktiskt.
Det här nyåret gav jag inte direkt något löfte. Men jag har försökt uppehålla mina vanor som får mig att orka i vardagen. En ny sak att anpassa mig till har varit hemmatränande, eftersom gymmet har stängt tills vidare. Ett faktum är att alla restriktioner börjar kännas ganska irriterande. “Gör det bästa av situationen” har varit mitt motto. Ibland är det bäst att vara realistisk, och inte göra upp allt för stora planer, som ändå inte kommer att hålla. Att priorisera är också en viktig förmåga då det finns ont om tid, och energin är på låg nivå. Jag försöker också tillåta mig själv att vara lite lat. Ibland börjar jag jämföra mig med människor som framstår som riktiga energinknippen, men sen tänker jag att ”hallå Fanny, vad håller du på med? Alla människor är olika. Du vet själv vad som är bäst för dig.” Ibland känner jag också avundsjuka, då jag jämför mig med andra som verkar ha mer egentid, pengar osv. Jag vet att det är fullkomligt naturligt att känna så ibland, och då tröstar jag mig med att mitt slagord ”gör det bästa av situationen”.
Har du tänkt på hur du behandlar dig själv, rör dig själv, talar till dig själv och ser på dig själv? Är du hård och kritisk…eller snäll och generös? Behandlar du dig själv som din bästa vän? Det borde du. Det är kanske inte alltid så lätt, ifall du vant dig vid att lyssna till den kritiska rösten. Men du kan börja med att berömma dig själv, ge dig en uppmuntrande klapp på axeln, framhäva dina bästa sidor och unna dig lite lyx i vardagen.
Hösten och tiden före jul kan vara stressig, speciellt som småbarnsmamma. Under vardagarna har jag sprungit från ett ställe till ett annat. Det som får mig att orka är framför allt familj och vänner, ett jobb jag trivs med, motion och att jag gör sånt jag tycker om och som känns viktigt. Också små saker i vardagen spelar stor roll. Jag brukar dricka mitt morgonkaffe i lugn och ro innan jag tar itu med vardagsbestyren. Jag brukar ta en varm dusch och slappa en stund på kvällen, innan jag lägger mig. En gång i veckan har jag spa-dag, då jag lägger ansiktsmask och hårinpackning. Om helgerna brukar jag unna mig nåt extra gott att äta och ibland köper jag ett gott vin. Jag tycker om att ha det fint och hemtrevligt runt omkring mig. Det är små saker som är viktiga för mig. Vardagslyx behöver inte vara dyrt och märkvärdigt.
Jag blev glad då BGA.fi kontaktade mig för samarbete. Jag fick välja några lyxiga produkter. Det blev en härligt stor handduk i turkost och en necessär i beige. Jag älskar att vira in mig i en stor handduk efter duschen, speciellt om vintern då det är lite kallare i mitt hem. Necessären är fin och kommer också till användning. Jag råkar nämligen ha samlat på mig en hel del smink, och är i behov av mer utrymme. Jag blev sugen på att välja allt möjligt fint, så jag hoppas på nya samarbeten i framtiden. Här kan du ta en titt på deras lyxiga sortiment.
Min yngsta pojke som är fem år sade en dag ”Flickor är fina och pojkar är tuffa”. Jag förstår att det är helt naturligt för en femåring att fundera på såna saker, men det första jag tänkte var ändå att han säkert blivit hjärntvättad av stereotypsika tankegångar någonstans. Jag påpekade att flickor också kan vara tuffa och att pojkar kan vara fina. Jag sa lite skämtsamt: ”Du är ju så himla fin. Och jag är ju tuff, fastän jag är tjej”. Senare började jag fundera på om jag egentligen understöder hans påstående genom min fåfänga. Men bara för att vi vill vara fina utesluter det inte att vi också kan vara tuffa, och tvärtom.
Då vi växer upp från barn till vuxna så söker vi vår identitet, och då vi förstår vilket biologiska kön vi tillhör utvecklas också vår könsidentitet. Det finns olika sorts tjejer och olika sorts killar. Och personligheten ändras längs med åren, vissa ändras mer och andra mindre. Människor vill passa in och de som är annorlunda kan lätt bli utstötta och människor kan ha svårt att förstå sig på dem. Vissa inser att de har fötts i fel kön eller upplever sig vara icke-binära. Andra upplever att de bara inte passar in i sin egen könsroll eller lever upp till omgivningens förväntningar.
Visst finns det biologiska orsaker till att pojkar och flickor är lite olika. Men jag vill påstå att killar kan vara väldigt känsliga, fastän de kan verka hårda på utsidan. Och att tjejer kan vara tuffare än killar på många sätt. Vissa killar är väldigt fåfänga, medan vissa tjejer inte bryr sig så mycket om hur de ser ut. Dessutom kan någon som verkar mjuk ha en tuffare sida, medan en person med ett tufft yttre kan vara mjuk inuti. Alla har rätt att få vara sig själv och bli accepterad som sådan. Låtsas du vara någon annan än den du är så kan det orsaka stark ångest.
Upplever du att du kan vara dig själv? Om inte, vad kan du göra för att påverka situationen?
Vad innebär hösten för dig? För mig innebär hösten en ny början, nya tag och rutiner efter semestern, jobb, vackra färger i naturen, mörka kvällar och tända ljus. Då jag är på glatt humör tycker jag att hösten är mysig. Men den här hösten har jag mest haft en känsla av utmattning. Jag tror inte jag är den enda som drabbats av hösttrötthet.
Jag tänker inte börja med någon klagolåt här om hur jobbigt mitt liv som singelmamma är. Men jag är trött. Då jag avslutar min arbetsdag så väntar en hel del plikter där hemma. Ett konkret bevis på min trötthet är att jag börjat glömma en hel del saker som jag inte gjorde då jag var piggare. Alla föräldrar har rätt att vara trötta och att önska mera egentid. Det betyder inte att vi inte avgudar våra barn. Alla svåra känslor som uppstår har också en mening och ett budskap, och det är inte sunt att bara tränga undan dem. Jag blir förargad av kommentarer som skuldbelägger föräldrar. Att någon säger ”Varför är du trött? Du har ju skaffat barn till världen av egen vilja.” eller ”Du borde nog orka. Varför skulle du behöva mer egentid?” Sådana kommentarer behöver ingen förälder höra. Speciellt mammor brukar skuldbeläggas, medan pappor traditionellt förväntats vara några slags medhjälpare. Oftast är det ju ändå frågan om två vuxna människor som tillsammans skaffar barn och därmed borde dela på ansvaret. Finns det ingen pappa eller annan förälder med i bilden så blir bördan extra tung och det behövs definitivt ett stödnätverk. Alla trötta föräldrar kan behöva någon som verkligen lyssnar och säger ”Jag förstår. Det måste kännas jobbigt för dig”.
Då det blir mörkare är det inte bara småbarnsföräldrar som kan bli trötta. Det kan gälla vem som helst. Vi behöver oftast mer sömn under den mörkare årstiden. Och vissa blir trötta, fastän de sover tillräckligt. Minimera stressfaktorer och satsa på din hälsa. Gör saker som är ger dig ork efter att arbetsdagen är slut. Ifall en människa klagar över sin situation kan det vara jobbigt att lyssna, men i stället för att säga hur hen borde känna eller borde göra, så lyssna, bekräfta och erbjud din hjälp ifall du själv har ork att hjälpa till på nåt sätt.
Vad vore livet utan ett gott skratt? Ganska trist, eller hur. Vi trivs dessutom ihop med människor vi kan skratta tillsammans med. Humor är otroligt viktigt för hälsan och välmåendet. Att skratta ökar endorfinhalten i kroppen, minskar stress, stärker immunförsvaret, är bra för blodtrycket och får oss att slappna av. Att hånskratta lär däremot inte vara lika hälsosamt.
Att kunna skratta åt sig själv är otroligt befriande. Men i en omgivning där det kritiskt granskas fel och brister, kan det vara otroligt svårt. Det kräver övning och självkännedom. Dessutom måste du inse att du inte kan vara perfekt eller bra på allt. Och du måste vara snäll mot dig själv.
Jag gjorde ordentligt bort mig den här veckan, då jag deltog i mitt barns föräldramöte på distans. Jag trodde att kameran var avstängd, men då en klasskompis mamma ringde mig för att berätta att min kamera varit på hela tiden, så trodde jag att jag skulle sjunka under jorden av pinsamhet. Jag hade nämligen ätit pizza, druckit vin och sminkat mig inför en publik av föräldrar. (Vin, pizza och smink är inte sånt som brukar höra till en normal tisdagseftermiddag för mig, men just den dagen blev det så.) Nästa dag upptäckte jag ändå att jag började skratta varje gång jag tänkte på saken. Borde jag känna mig skamsen? Knappast, för det tjänar inget till. Det som har hänt så har hänt, och nu har jag kanske bidragit till ett gott skratt åt flera familjer. Dessutom har jag samlat på ännu en rolig historia att berätta åt mina potentiella barnbarn. Min pojke tyckte det var jätteroligt, och sa ”mamma, jag är bara stolt över dig, för du är gangsta”. Skulle han varit tonåring är jag inte säker på att han tagit saken lika bra.
Har du människor kring dig som får dig att skratta? Kan du skratta åt dina egna små misstag? Svarar du nej på endera eller båda frågorna så hoppas jag att du funderar över hur du kan öka skrattet i ditt liv.
För mig är sommaren en tid på året då jag vaknar upp och känner mig mer levande. Det finns så mycket vackert i naturen, och jag älskar att få lata mig under heta sommardagar. Jag skulle kunna spendera alla dagar liggande på stranden, läsa böcker, lyssna på musik, simma…men tyvärr har allt underbart ett slut.
Alla förhållanden har också ett slut, på ett eller annat sätt. Kanske tar det slut först då döden skiljer er åt, eller kanske tar det slut efter några månader. Hur det än slutar kan det göra otroligt ont. Ibland vill du göra slut för att du är rädd. Ibland vill du göra slut för att du mår dåligt. Ibland vill du göra slut för att personen inte känns rätt. Ibland vill ni bara olika saker i livet. Ibland blir du lämnad. Medan det varade levde du kanske i en slags lyckobubbla, bara väntande på att den skulle spricka en dag. För det är vad vi har lärt oss, att allt som gör oss lyckliga inte kan vara för evigt.
Själv märker jag också att jag känner en slags ångest längst ner i maggropen då jag är lycklig. Jag har en förmåga att ta vara på stunden, men då dagen är över kan jag börja tänka på vad jag kan missta. Jag vet att det är många som känner på samma sätt. Rädsla över att förlora det som är viktigt. Rädsla över en förändring. Rädsla över att börja någonting nytt. Men en sak är säkert, och det är att alla årstider återvänder. Samma med lycka. Då lyckan tar slut kan det göra otroligt ont. Men du kommer att kunna uppleva lycka igen, på ett eller annat sätt.
Konsten att njuta av livet är någonting underskattat. Hur ofta hör vi människor omkring oss säga att det är viktigt att vi njuter av livet? Inte tillräckligt ofta, skulle jag säga. Jag har kommit fram till att det måste vara en av de vikigaste sakerna i livet. Det handlar om att ta vara på stunden, vara närvarande i nuet och med alla sinnen uppleva det som fyller oss med glädje och välbehag. Det handlar också om att kunna se fram emot roliga händelser i framtiden och att minnas fina stunder. En person som kan konsten att njuta av livet kallas livsnjutare.
För att uppleva så mycket glädje som möjligt, måste du undvika lidande och inte göra sådant som orsakar lidande, varken åt dig själv eller åt andra. I vissa fall går det inte att undvika lidande, eftersom det är en del av livet. Men varför göra sådant som andra förväntar sig att du skall göra, ifall du inte kan känna äkta glädje över det du gör? Såklart finns det plikter i livet, och allt du måste göra kan du inte älska. En del saker kan du anpassa dig till. Livsnjutning handlar om att göra det bästa av situationen. Balans är ett magiskt ord då det gäller välmående. Ibland kan du känna begär efter att göra saker som orsakar omedelbar njutning. Men det kanske får dig att må sämre i längden. Det är viktigt att skilja åt vad som bara är stundens begär och vad som verkligen är värt att njuta av. Det är inte alltid så lätt, men det gäller att hitta en balans. Att stanna upp och lyssna till din egen kropp och dess sanna behov. Alla har vi våra svagheter och begär som i stundens rus kan få oss att tappa balansen. Huvudsaken är att du reser dig upp och går vidare.
I mitt nuvarande jobb som psykiatrisk sjukskötare och sexualrådgivare inom studerandehälsovården möter jag en hel del stressade och deprimerade studerande. Många lider av prestationsångest och jämför sig med andra. Alla människor vill ju känna sig bra. Men vi behöver inte vara bra på allting. Alla är bra på någonting, och det är våra styrkor och glädjeämnen vi bör fokusera på. Och vi kan utvecklas att bli bättre på det vi verkligen är intresserade av. Tidigare tog jag mig själv på större allvar. Speciellt svårt har det varit att misslyckas med sådant som är viktigt för mig. Men jag har märkt att det blivit lättare att skratta åt mig själv, mina brister och alla pinsamheter jag lyckats åstadkomma i livet. En regel jag har är också att ”allt du efteråt kan skratta åt har inte varit så farligt”.
Kan vi omvandla lidande till njutning? Ja, våra upplevelser av lidande bör vi processera genom sådant som ger oss styrka. Tala med en god vän, måla en tavla, skriv en dikt, sporta, hjälp någon annan… Då du kommit igenom lidandet kan du hitta dig ännu närmare dig själv och det som ger välbehag i livet.
Sommaren erbjuder mycket tillfällen till njutning. Vi kan öppna våra sinnen för dofter, skönhet i naturen, upplevelser som bara är möjliga då det är varmt och vi har semester. Alla behöver inte älska sommaren. Men jag älskar. Och tänker njuta av sommaren med alla mina sinnen. Det innebär också en sommarpaus från bloggen. Vi ses i augusti igen!
Barn är nyfikna. Låt dem vara det. Barn vill upptäcka och glädjas över sin kropp. Tyvärr är det ofta vuxna som lär dem skämmas. Vuxna som tystar ned. Oftast är det inte illa menat. Det är vuxnas egen osäkerhet som ligger bakom.
Frågan ”varifrån kommer babyn?” brukar vara en het potatis. Är det ett litet barn som frågar, kan vuxna kan bli överrumplade och hitta på en historia om storken eller nåt liknande som låter trevligt, för att slippa mer besvärliga frågor. Men förr eller senare måste ju sanningen fram. Ifall vuxna talar om saker som någonting naturligt, så brukar barn också tycka att det är naturligt. Det gäller det mesta som handlar om sexualfostran. Ifall vuxna kan tala om sexualitet som en naturlig del av livet, så kommer barnen i framtiden lättare kunna tala om saker som berör sexualitet. Vuxnas uppgift är att skydda barn från sånt som kan vara skadligt för utveckligen, t.ex. att deras egna gränser bryts eller att de blir påtvingade information/material de upplever som skrämmande och obehagligt. Barn skall få vara barn, utan för mycket information om sånt som berör vuxna. Men låt dem få ärliga svar på sina frågor, på en åldersenlig nivå. Barn mår också bra av att se sina föräldrar ha kärleksfulla relationer. Jag har inte hört om ett enda barn som blivit traumatiserat av att se vuxna kyssas och kramas. Däremot kan det vara värre att få följa med föräldrar som verkar undvika all slags beröring och närhet.
Ifall vi börjar tala med barnen om saker som berör sexualitet redan då de är små, så underlättar det då de växer upp. Ge namn åt alla kroppsdelar, tillåt barnen att glädjas över sina snoppar och snippor, och lär dem att det är extra speciella och fina kroppsdelar. Lär dem att de skall behandla sina privata kroppsdelar med omsorg, ta hand om dem och skydda dem. Lär dem att sätta egna gränser för vad som känns bra och vad som inte känns bra. Det är också bra att tala om vett och etikett, vad som är privat och att respektera andras gränser. Lyssna också på barnen och deras tankar. De kommer att växa upp med en starkare självkänsla. Ifall de däremot lär sig att allt som berör sexualitet tystas ned, så kommer de att tycka att det bara är pinsamt sen då vuxna plötsligt skall tala pubertet och safe sex med dem som tonåringar. Sexualfostran i skolorna har traditionellt inte varit speciellt uppmuntrande, då den mest varit fokuserad på anatomi och fysiologi, sexsjukdomar och preventivmedel. Jätteviktiga saker att tala om. Men sexualitet och sex handlar om mer än att bara skyddas från graviditet och sjukdomar. Det bör också handla om identitet, kroppspositivitet, känslor, njutning och glädje.
Som ni kanske gissar så talar jag ganska öppet om sexualitet med mina barn. Men visst kommer det också situationer då jag blir funderasam över vad jag borde säga, och ifall jag sagt för mycket eller för lite. Att läsa böcker för barn är ett utmärkt sätt att behandla ämnen som kan kännas svåra att ta upp helt spontant. Men oftast är det just i vardagliga situationer det uppstår diskussion kring sexualitet. Sexualfostran är inget skilt ämne som en utbildad person bör ta hand om. Sexualfostran berör alla, och ifall den vuxna själv är bekväm med sin sexualitet så är det lättare att tala om det. Är ni som vuxna osäkra, så hoppas jag att ni tar tid att lära känna er själva bättre, tar reda på information och frågar råd.
Fundera på hur du har blivit bemött av vuxna då du som liten varit nyfiken på din kropp och sexualitet. Har du skapat uppfattningar, som du vill bli av med? Hur skulle du önskat att du blivit bemött?
FANNY SWEET TALKING 