Slut-shaming

Har du hört talas om slut-shaming som det heter på engelska?

Slut-shaming innebär att personer som klär sig sexigt eller beter sig på ett sätt som anses sexuellt provokativt beskylls och skambeläggs. Det kan också vara frågan om personer som blivit offer för sexuella trakasserier. Offret kan beskyllas för att ha klätt sig för sexigt, druckit för mycket eller gjort andra saker som förövaren uppfattat som tecken att denna person gärna vill bli utsatt för sexuella trakasserier, påtving, att bli kallad hora eller att få intima bilder/videor utspridda på nätet. Oftast är det kvinnor som blir utsatta.

Människor kan klä sig smaklöst i andras tycke. Då jag var tonåring kunde jag ibland klä mig lite smaklöst och provocerande. Jag hade blivit väldigt intresserad av kläder och tyckte om att experimentera. Jag ville gärna få lite uppmärksamhet, men det betydde natruligtvis inte att jag ville bli påtafsad. Men på den tiden var det väldigt vanligt i högstadiet att flickor blev påtafsade och lärarna tyckte det var normalt. I min skola lät lärarna oss ändå gå klädda som vi ville, men i vissa skolor har det försökt begränsas vad eleverna får ha på sig. Som om det skulle vara viktigare än att lära eleverna att det inte är ok att tafsa på andra. Min mamma gav mig en bok som hette ”Kort kjol”. Den handlade om en flicka som blev våldtagen. Och hon hade haft en kort kjol på sig. Jag vet faktiskt inte om boken var en protest mot slut-shaming eller vad som var syftet. Det vet jag inte därför att jag aldrig läste hela boken. Den väckte så obehagliga känslor i mig att jag slängde den. Idag skulle jag vara nyfiken på att läsa den. Jag förstår att min mamma bara ville mitt bästa, men jag tänker nu att det säkert hade varit bäst ifall hon själv läst boken först, sedan kanske diskuterat den med mig och frågat om jag också är intresserad av att läsa den. Min första tanke om boken var ju ”Jaha, tjejen hade en kort kjol och därför blev hon våldtagen”. Den tanken kändes så fel så jag bestämde mig för att det var en urusel bok. Hur som helst så har ju min klädsmak ändrats med tiden. Jag förstår också att det finns klädetiketter på olika platser, t.ex. arbetsplatser. Hur vi klär oss är ett sätt att uttrycka oss själva och vår personlighet, men bara för att vi skapar en uppfattning om en person baserat på dess yttre, så betyder det inte att vi vet precis vad den personen tycker och vill. Det finns också något som heter vett och etikett då det gäller hur vi beter oss på allmänna platser. Barn och ungdomar övar sig hela tiden på att passa in i samhället. Vuxna har ett visst ansvar att lära barnen vad som passar sig och inte passar sig. Skambeläggning hör till en av metoderna som vuxna använder sig av. Skam är tätt förknippat med sexualitet och någonting som många lider av. Att skambelägga andra för någonting som de inte gjort med flit är ingen bra metod. Att skambelägga barn och unga för att de är nyfikna på sin egen och andras kroppar är inte heller bra. Det går att lära ut vett och etikett utan skambeläggning. Men ifall barn och ungdomar skadar, sårar, trakasserar andra med flit så har den vuxna all orsak att visa att det är ett beteende som absolut inte accepteras.

Det finns folk som missuppfattar protester mot slut-shaming, och tror att kvinnor uppmuntras att klä sig så utmanande som möjligt, ligga runt och göra allt som de inte borde göra enligt de gammaldags normerna. Det handlar det inte alls om. Det handlar om friheten att bestämma över sin egen kropp, våga säga ja och våga säga nej. Och vägra bära skammen.

Foto av Oscar Lehtinen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s