Jag har en bekant som ofta grälade med sin man. De grälade till och med högljutt på allmänna platser. Men mellan grälen var de väldigt kärleksfulla mot varandra. Och de är fortfarande lyckligt gifta idag. Det är alltså möjligt att gräla på ett uppbyggande sätt.

Ett ordentligt gräl kan vara att föredra framför att ständigt kritisera och tjafsa i vardagen. Men det är bättre att berätta om dina egna känslor, i stället för att kritisera den andra. Det gäller också att vara försiktig med att säga eller göra allt för sårande saker. För att undvika allt för stora explosioner är det bra att i vardagen kunna tala om vad du tycker, vill och behöver. Annars kan ilskan byggas upp inom dig, då du inte får dina behov besvarade. Din partner är ingen tankeläsare. Att lyssna på din partner är naturligtvis också viktigt. Gräl börjar ofta med att endera känner sig förbisedd och oviktig eller upplever orättvisa.

Att försonas efter ett gräl hör till den ljuvare biten, och att ta sig igenom kriser gör relationen starkare. Att inte gräla och sopa problemen under mattan är värre. Visserligen finns det par som är väldigt lugna och kanske klarar av att diskutera saker på ett moget sätt, utan att höja rösten allt för mycket. Men huvudsaken är att ni talar och inte blir allt för konflikträdda i en relation.

Jag har själv fått höra att jag har ett häftigt humör. Med främmande människor har jag lättare att behärska mig, men ju närmare personen står mig så desto svårare blir det. Bland annat orättvisa och respektlöshet är sådant som får irritationen att stiga i mig. I vissa situationer går det bara inte att stoppa ilskan som bubblar upp. Ändå försöker jag vara noga med att välja mina ord då jag tar upp en strid. Det finns gräl som rensar luften. Och det finns gräl som sprider gift i luften.