Jag jobbar som skolhälsovårdare i lågstadieskolor för tillfället. Under de senaste åren har jag blivit allt mer aktiv med att försöka främja sexualfostran inom skolvärlden. Då vi hade utvecklingssamtal med min chef frågade hon: ”Fanny, finns det någonting annat än sexualfostran du skulle vilja utveckla inom ditt arbete?”. Det tog en liten stund innan jag kom på nåt annat, eftersom jag just nu är så inspirarad av just det här ämnet. Men heh, visst brinner jag också för kost, motion och sömn…det är bara ganska uttjatade ämnen för oss inom hälsovårdsbranschen tycker jag. Då jag tidigare jobbade i gymnasium så märkte jag att elever ofta var ganska trötta på att höra om hur de borde sova, äta och röra på sig år efter år. Fastän jag var ivrig, så var de tyvärr inte lika ivriga på att följa mina råd. Det var då som jag fick idèn att studera sexologi och jag kom också in på banan att jobba mer på ett lösningsorienterat sätt. Mindre goda råd, och i stället en öppnare diskussion kring vad eleven själv har för behov och tankar.

Den här hösten har jag med några fantastiska kollegor byggt upp ett material för sexualfostran som kan användas av skolhälsovårdare inom Helsingfors stad. Tanken är att materialet kan användas för gruppdiskussioner med elever i åk 2, 3 eller 4. I stället för att varje år tjata om kost, motion och sömn så tycker jag det har varit otroligt inspirerande att hålla dessa diskussioner. Vi har talat om kroppsdelar och intima delar, baddräktsregeln och egna gränser. Kroppsbild, känslor och nätetikett har också ingått i diskussionen. Till föräldrar har jag sedan tipsat om att visa animationsserien ”Min kropp är min” första delen, som behandlar dessa ämnen och speciellt har gjorts för att förebygga sexuallt våld riktat mot barn (tyvärr har inte tiden räckt till att visa den i samband med diskussionen). Då corona pandemin bröt ut har jag saknat dessa diskussioner. Det tog ett tag innan jag kom på ett sätt att lite kompensera det ogjorda arbetet. Jag skickade Wilma-meddelande åt föräldrar vars barn inte hann delta i gruppdiskussionerna och tipsade om diskussionsfrågor samt animationsvideon. Då elever kom tillbaka till skolorna förra veckan kunde jag inte fortsätta hälsogranskningar i samma takt som tidigare, eftersom kontakt fortfarande bör undvikas. Men i åk 5 och 6 bad jag lärarna samla anonyma frågor om puberteten/sexualitet och sedan lämna i ett kuvert åt mig. Sedan skrev jag en powerpoint presentation där jag gav svar på frågorna, (utan att frågorna direkt nämndes). De samarbetsvilliga lärarna lovade hålla presentationen i samband med undervisningen, eftersom jag inte bör röra mig i klasserna. Blev så glad då jag läste de anonyma frågorna (Ja, jag blev verkligen sittande med ett leende på läpparna vid mitt skrivbord). Pubertetsbarn vågar fråga allt möjligt då de får göra det anonymt. I klassen och på mottagningen tycker många det är pinsamt att fråga.

Jag kommer att kämpa vidare med sexualfostran i skolorna. Har redan nya idéer för nästa läsår, men det skriver jag mer om då det blir aktuellt.