Kärleksberoende är ett relativt okänt begrepp. Det är ju naturligt att älska och vilja bli älskad. Men när går det till överdrift? Enligt Urban Dictionary betyder loveaholic någon som älskar att älska. Man har ett konstant behov av att älska eller bli älskad. En kärleksberoende person är mest kär i kärleken, och förväxlar riktig kärlek med besatthet.

Kärleksberoende är ingen medicinsk diagnos. Det finns olika former och olika grader av det. Men det innebär ett slags beroende av att ständigt vara nära eller ständigt ha kontroll över personen du har en kärleksrelation med eller är besatt av. Du behöver känna dig älskad för att uppleva att du duger. Det här är mer vanligt bland kvinnor, medan sex- och porrberoende är mer vanligt bland män. Typiskt är också att du går in i en ny relation innan den första är avslutad, eller att du stannar i en dålig relation i rädsla över att bli ensam. Det kan också hända att du söker kärlek hos personer som inte besvarar kärleken, men ändå inte vill släppa taget. Ett destrutivt mönster är ifall du ständigt hakar dig fast vid en person som är svår att nå, i hoppet om att vinna hens kärlek. Den kärleksberoende ger inte upp förrän nästa potentiella ”den rätta” dyker upp. Det kan det bli jobbigt för dig själv ifall du ständigt vill älska personer som inte älskar tillbaka eller inte har förmåga att visa kärlek. Mer typiskt för kärleksberoende män kan vara att du verkar kylig utåt, men innerst inne har ett desperat behov av att bli älskad, och söker en kumpan som är villig att offra allt för kärleken. När du hotas att bli lämnad så drabbas du av panik. Du kanske innerst inne är rädd för kärleken, eftersom du vet att det kan såra dig allra mest om du öppnar ditt hjärta för någon du verkligen hållar av, och sedan blir lämnad.

Jag har varit singel i över två år nu. Jag har hela tiden haft mina barn att dela kärlek med, så jag har inte varit helt ensam. Men ändå har jag törstat efter romantisk kärlek. I början var det speciellt svårt för mig att vänja mig vid att sova ensam, inte ha nån som stöttar mig i vardagen eller visar hur fantastisk jag är som kvinna. Jag har varit förälskad några gånger, men det har av en eller annan orsak inte lett till ett förhållande. De män som söker offrande kärlekskranka kvinnor får nog söka nån annanstans. Jag känner igen mycket av kärleksberoende i mig själv, men har konstaterat att jag nog inte är kärleksberoende trots allt, fastän jag är känslosam och föredrar passion och drama framför ytliga bekantskaper. Jag inser att jag knappast varit helt redo för ny kärlek heller, fastän jag längtat efter det. Det här har varit ett ypperligt tillfälle att lära känna mig själv som bara jag utan nån annan vid min sida. Jag har lärt mig att jag klarar mig ganska bra så här också, men såklart finns det stunder då jag skulle vilja ha nån att dela kärlek med. Det är en förmåga att kunna ta vara på singellivet och ha roligt, i stället för att bara se det som en väntan på att den rätta skall dyka upp. Om jag sedan råkar träffa nån härlig typ helt plötsligt så får jag se hur det går…Hoppas jag inte börjar lida av rädsla för att binda mig istället.

Känner du igen dig själv? Är du så kärleksberoende att det är osunt för dig själv? Kom ihåg att det alltid är möjligt att bli av med ett beroende, fastän det kan verka hopplöst.